3 is a magic number..

Nämnde jag att det värsta som finns är att börja kl.15 på eftermiddagen? Hela dagen befinner man sig i ett planlöst tillstånd där man inte hinner ta itu med någon större sak, och inte alltför många mindre saker heller. Stadiet mellan att iklä sig rosa grisbyxor och att iklä sig arbetskläder känns helt enkelt onödigt. Idag har jag alltså enbart gjort några mindre krävande saker. Jag har stigit upp och läst tidningen, spelat Guitar Hero, facebookat, plockat ögonbrynen, svängt på min amaryllis så att den kan betraktas ur en vackrare vinkel, vikt kläder och lagt in dem i skåpet. Och snart om en liten stund, lagom tills jag skall cykla iväg till jobbet så kommer det att börja skymma. Och sedan, när jag cyklar hem igen, så är det kolmörkt. Och dit for hela min dag.
Sa jag att jag är mycket glad över att endast ha tre jobbskift kvar? Så att jag äntligen kan få lite julefrid och julefröjd. För snart går jag sönder.

Release me

Jag är så trött, ändå så är min dygnsrytm så uppochnervänd så att jag har svårt att bara gå och sova. Eller för att säga som det är, att slita sig från internets magiska värld.
Imorgon har jag mitt sista jobbskift före nyårsafton, sista skiftet på tuore också för den delen. De återstående två skiften skall jag få sitta i kassan. Äntligen har planerna inför nyårsafton kommit igång på allvar, bara en dag har vi på oss att planera färdigt, men jag har höga förväntningar. Med lite tur och lite planering till så blir det nog ett fantastiskt nyår.
Jag hoppas förövrigt att nästa år också skulle bli fantastiskt. Men vem gör väl inte det? År 2009 var ju nog ett spännande år, men mera om detta i min årskrönika, som jag förövrigt dyrt och heligt lovar att skall publiceras. Jag har fuskat alltför mycket med skrivandet av en sådan de senaste åren. Så håll upp ögonen, snart finns den på en blogg nära dig.

Hörde på en av favoritlåtarna ikväll, många gånger, om och om igen. Om jag blundar så ser jag allt tydligt framför mig. Om jag sjunger med så känner jag hur det speglar min sinnesstämning just nu, det speglar nåt som finns i mig ganska ofta. Borde kanske ta tag i det, borde kanske låta bli.

i am the wilderness locked in a cage.
i am a growing force you kept in place.
i am a tree reaching for the sun, please don't hold me down.
please don't hold me down.

i am a rolling wave without the motion.
a glass of water longing for the ocean.
i am an asphalt flower breaking free, but you keep stopping me.
release me.
release me.

i am the rain that's comming down on you.
that you shielded yourself from with a roof.
i am the fire burning desperately, but you're controlling me.
release me.
release me.

Förnedring

Något av det kanske mest förnedrande som finns måste ju vara att falla omkull. Värst är det kanske att komma cyklandes med ett självsäkert uttryck som säger att jag har situationen helt under kontroll...och sen faller man. Fast inte är det heller nådigt att falla när man är gåendes, då tycker man ju att man skulle ha mera kontroll över sin kropp än när den är högt uppe på cykeln. Själva förnedringen försöker man ju undvika genom att stiga upp igen, så fort som bara möjligt. Ju fortare man kommer därifrån, desto mer visar man på sin otroliga förmåga till självkontroll och överlevnad. Jag tror tyvärr inte att något blir bättre av att man bara stiger upp och nästan joggar därifrån, tvärtom. Förnedringen är ett faktum.
Orsaken till detta val av ämne är att jag, när jag klickade in mig till svtplay för att kunna ta del av senaste program av På Spåret, ser att en av dagens huvudnyheter är den plötsliga halkan. Underrubriken lyder: Se massvurpan. Jag klickar, förstås. Och jag får se inte mindre än en fotgängare och tre cyklister som faller omkull på samma ställe på inte mindre än tio sekunder. Så där lagom underhållande. Och stackars, stackars människor som hamnade på nyheterna. Förnedringen är ett faktum.

Tentläsning

Jag kan inte komma på att det en enda gång skulle ha hänt tidigare att det är hela fyra dagar kvar till tent och jag har börjat plugga. Och det är inget slumpmässigt bläddrande i papper vi talar om, utan äkta hardcore strategiskt pluggande, kapitel för kapitel. Hittills har jag antecknat två viktiga punkter i mitt lilla röda häfte; adjektivet böjs alltid alltid utgående från substantivets genus, förvånansvärt många placeras dessutom före substantivet och att en gång är une fois. Det senare för att jag fick lätta nervfel då jag aldrig tycktes kunna memorera det. Så att.

Idag är det dessutom fest (!!) för allas vår Fpa Kela, har beslutat att gå i borgen för mig och jag kan från och med idag börja lyfta studielån. Tack så mycket Fpa för vänligheten, nu kan jag göra annat än sitta och knapra på mina sista knäckebrödsskivor och nu kan mina små små syskon få annat än försök till stickade halsdukar till julklapp. Hurra!
För låt oss möta sanningen, studiestödet är precis vad namnet säger, ett stöd, men det är inget som man överlever på i en hel månad. Inte om man vill kunna äta annat än havregrynsgröt, gå på sina olika tandläkarbesök, kanske vara medlem i ett gym och använda linser lite sådär ibland.

Nu måste jag ju visa åt Fpa att jag också förtjänar deras förtroende. Bäst att läsa ett kapitel till innan jag går och sova, det blir inget mindre än det spännande kapitlet Vous êtes en vacances?

Godnatt!

Tandsten

Har idag gått igenom smärtsam behandling nummer 1: borttagning av tandsten.
Jag kom helt open-minded till tandläkaren, och det var ganska trevligt till en början. Lite skrap skrap här och där och Mariah Careys I wanna know what love is i bakgrunden. Det var när blodsmaken började ta över och när skrap skrap var mera riv riv på de mest trånga ställen i munnen som jag inte tyckte att det var så trevligt längre. Tandhygienisten gottgjorde dock detta med att stryka vattenmelonsmakande fluor på mina tänder i slutet av behandlingen. Jag skulle ha kunnat äta upp all fluor som fanns i hennes burk, men jag behärskade mig och tur var väl det. Så nu har jag tänder vita som snö och mellanrummen mellan tänderna som tidigare var fyllda med tandsten är så vassa att man nästan skär sig på tungan. Tack studenthälsan för er ömsinta omvårdnad av mina tänder.

Ikväll blir det dessutom sitz för alla som har varit funktionärer i ÖN under hösten. Temat är Punk. Skall snart blanda ihop en sockervattenblanding och smeta i håret, klippa sönder lite strumpbyxor, sota ögonen och lacka naglarna svarta. Mera punkare än så tänker jag inte bli.

Måndagsmelankoli

Sitter ensam i vårt boktorn, tittar ut genom fönstren och ser hur den sista novemberdagen regnar bort. Mycket snart måste jag börja jobba, jobba, jobba. Har kommit så långt att jag har kopierat en artikel som jag behövde till min undersökning och startat upp min dator. Nej förresten, jag har två understrukna fraser i artikeln; ur genus- och generationsperspektiv och det visuella och verbala paradigmet för maktkamp, det blir nog en fenomenal undersökning om jag fortsätter i den här takten..

Jag som tänkte att jag skulle ha en effektiv vecka efter att inte ha gjort något ansträngande i två dagars tid. Nu sitter jag här istället, stirrar tomt ut i luften, känner att jag helst av allt bara skulle vilja vara kvar hemma under täcket, ligga där och titta på min julbelysning istället. Varför kan man inte få göra sådant utan dåligt samvete?

Något senare: Var tvungen att ta paus i bloggandet, det kom en massa okända människor upp hit i tornet, och då måste man ju åtminstone låtsas att man gör något. Men de var här så länge så att det som jag låtsades göra faktiskt blev gjort i verkligheten också. Nu har jag beställt efter en bok som kanske, kanske, om jag har tur, innehåller någon teori som jag kan använda mig av! Hurra, hurra!

Nu kan jag alltså med gott samvete njuta av lite julmusik igen. Favoriten från helgens adventskonsert är Julsång -86, men just nu är det den här som spelar i mina hörlurar:

have yourself a merry little christmas, let your heart be light.
from now on, our troubles will be out of sight.
have yourself a merry little christmas, make the yule-tide gay.
from now on, our troubles will be miles away.
here we are as in olden days, happy golden days of yore.
faithful friends who are dear to us, gather near to us once more.
through the years we all will be togheter, if the fates allow.
hang a shining star upon the highest bough,
and have yourself a merry little christmas now.

Lillajul

Snart börjar lillajulstädningen i detta hushåll; stjärnor skall hängas upp, ljusstakar skall åter lysa och planen är att en slags julefrid skall fylla hela lägenheten tack vare denna städning. Förstås måste man ju inleda hela städandet med att skapa en spellista med julmusik på Spotify, först efter det kan man inleda städandet på allvar. Synd bara att högtalarna på min minilaptop är så värdelösa att man helst skall sitta med datorn i famnen när man skall lyssna på musik..
Nej, jag skall nog verkligen skärpa till mig, mycket snart.

Ikväll är det glöggrundan här i Åbo, jag kan inte låta bli att tycka om den tillställningen. Inte nog med att glögg är en av de bästa drycker som någonsin har skapats, det är dessutom trevligt att gå omkring och mingla med människor som man annars kanske inte träffar så ofta. Måste bara komma ihåg att fixa fram lämplig glöggmugg, den jag hade förra året var på tok för liten.
Före glöggrundan, som ju börjar först vid midnatt, skall jag till vän H på fest. Jag och en massa människor som jag antagligen inte känner, men det kan bli rikitigt bra det också, ibland måste man våga ta lite chanser. Och egentligen så tycker jag ju om nya sammanhang, nya umgängeskretsar och nya möjligheter.

Nu: städning
Sen: en hel helg med glögg, fest, adventskonsert, mera glögg, kanske fm-tävlingar, styssekväll och annat trevligt

Gränslöst

Har hängt i sambo E:s rum hela kvällen och testat min facebooksida och tänjt dess gränser. Jag insåg inte att något var fel tills jag plötsligt får ett meddelande om att någon gillar det faktum att jag inte är singel längre. Klickar in mig på min profilsida, och mycket riktigt så är Lina Nyman no longer listed as single. Inte i ett förhållande heller, utan i något gränsland där mitt emellan. Hur tänkte facebook då? Samtidigt ser jag också att jag i samma veva har ändrat min religiösa övertygelse. Oroväckande. Vad skall folk tänka om mig när de imorgon bitti, med kaffekoppen i högsta hugg, klickar in sig på facebook och ser dessa två meddelanden i ovan nämnda ordningsföljd, som om de skulle ha något med varandra att göra.
Nej, det är nog sista gången ja försöker tänja på min facebooksidas gränser, uppenbarligen finns det inga sådana.

Herr Madrass

Det står en madrass i mitt rum sedan helgens bästaste besök.
När jag igår stod och betraktade den slogs jag av en oänligt stor lust att bygga en koja av den, ha några täcken och kuddar inne i kojan, en liten läslampa så att man kan läsa en bok eller två och en bricka med saft och bullar. Jag hade redan några som hade lovat att komma på saftkalas när den blev färdig. Men det hela föll på att det inte fanns en spik på just rätt ställe i väggen. Och vi har betongväggar, så det är rätt så svårt att spika. Dessutom misstänker jag att hela den idealiserade idén om kojor i ens eget rum snabbt skulle ha falllit på det att jag är ganska så mycket längre än när jag senast byggde en koja. Jag vågar inte säga hälften så lång, men nästan.
Så nu står det en madrass i mitt rum, till synes helt utan uppgift.
Snart bärs nog herr Madrass upp på vinden igen, där han egentligen hör hemma.

aina sekä maanantaina, tiistaina, keskiviikkona ja torstaina.

Måndag idag.
Egentligen har jag konstaterat att alla dagar känns likadana. man borde alltid städa, alltid diska, alltid plugga och alltid stiga upp tidigt på morgonen. Ändå så gör man (läs: jag, men jag tror nog att detta fenomen gäller fler än mig) sällan det. Så egentligen var denna måndag inte tyngre än någon annan dag. Jag snoozade länge (vi pratar alltså om över en timme), låg kvar i sängen och läste lite, frukostkaffade med sambo E, samma sambo poppade popcorn och så såg vi på friends, jag var närvarande på franska föreläsningen, åt en sen lunch med J, var närvarande på teater och drama kursen, blev bjuden på mat av Österbottniska Nationen.
Och vem bryr sig? Men ni kan ju för vänlighetens skull lägga märke till den sista punkten, blev bjuden på mat av ÖN. Det är inte varje dag man blir det. Riktigt trevligt var det också, med bra bordssällskap och bra mat. Jag trivs bäst i Österbotten, opp i Pampas vill jag bo...

Annat trevligt som händer den här veckan är att ÖN ordnar spelkväll, vi har ingen talspråksforskning på torsdag vilket betyder att jag kan spela för fullt på onsdag OCH (!!) att bästaste L kommer på sitt första besök ever denna helg. Det skall bli fest!

Nu skall jag återgå till att göra ingenting, det är ju ändå måndag!

Verklighetsflykt

Det är alltid bra att inleda morgonen med en timmes morgonkaffe-stund för att sedan få fortsätta med en timmes lunch. Med en sådan inledning på dagen är det inte mycket som kan gå snett. Värst är de dagar som man planerar mycket inför, sådana där man har ett mycket tajt tidsschema, då kan allt gå fel. Som i söndags till exempel. Men idag har jag alltså tagit mig tid, en föreläsning (värdelös) och ett möte är allt som var inplanerat. Tror att jag till och med skall skippa kvällens halvt inplanerade träningspass och fara på glögg- och bullakväll istället.

Igår tog jag mig tid och läste lite ur min dagbok som jag skrev från att jag var fjorton år, tills nångång när jag gick i gymnasiet. Jag grät lite över hur otroligt omogen och töntig jag verkligen har varit, skämdes över mina starka känsloyttringar och skrattade åt mina fåninga åsikter. Jag hade nog stundtals svårt att känna igen mig i tonåringen som har skrivit allt som stod där. Tänk vad fint att man har kunnat utvecklas och komma vidare från sina tonårsfunderingar, och vilken oändlig tur för omvärlden. Samtidigt som det ibland är svårt för mig att veta vem jag verkligen är. Är jag egentligen den som jag var under hela min tonårstid, eller är jag den som jag har valt att vara nu som tjugoettåring? Är jag det som jag själv tror att jag är, eller är jag det som andra människor tror att jag är? Eller är det kanske en blandning? Att jag skulle fyllas av existentiella frågor enbart genom att läsa lite gammalt fjorttis tjafs var jag verkligen inte beredd på.

Idag är mina naglar lackade i en barbierosa nyans och hela dagen känns rätt så lycklig på något sätt. Kanske det hänger ihop. Jag tror på att bearbeta saker genom att göra andra saker som man blir glad av. Får se om det håller i slutändan.

Nu har jag tröttat ut alla, inklusive mig själv, med tusen kilometer långt blogginlägg. Men det är en bra verklighetsflykt. Speciellt när man har skolarbeten som skall skrivas.

när det aldrig blir som man tänkt sig.

Dagens plan: stiga upp tidigt, studera, göra ett snabbt besök på föreningsmässan där flickorna skulle uppträda, studera, laga risotto, studera

Resultatet av dagen hittills: jag försov mig, sprang iväg till föreningsmässan och kom inte hem på flera timmar. Redan där kan man ana att planen inte kommer att lyckas riktigt till punkt och pricka, men värre blir det. Jag kommer hem, det är redan mörkt ute. Kokar upp vatten, häller i det mörka riset som skall göra min risotto hälsosam, läser på förpackningen. Koktid 35 min! Det var där och då som jag insåg att dagens studerande inte kommer att bli riktigt vad jag hade tänkt mig. Vem kommer på att mörkt ris skall koka i 35 långa minuter? På riktigt?
Nu är jag inte enbart bitter över att min fina tidsplanering misslyckades, nu är jag mycket hungrig också!

...

Sambo E äger en diktbok, en morgon för inte alltför länge sedan hade hon högläsning ur den:

svårt att bli övergiven. svårt att älska mest.
men lika svårt att vara den som slutar älska
den som borde gå men inte går
den som inte går
men sviker
och i samma stund som sveket dödar vet man
att man älskade. att det var då. att det är över.

jag vandrar oskadd genom världen
såras enbart av dem som jag älskar
varför valde jag den ende omöjlige
bland alla otänkbara?

säkert kräver jag för mycket
men mindre kan jag inte kräva
och den som inte vågar
kan jag inte ha

jag vill inte vara den du aldrig kan vara utan
den du måste ha inom synhåll den vars luft du andas
jag vill andas själv! för min skull
jag vill vara en som du blir glad att se och då vill
vara mycket nära
en som du vill kyssa lätt och länge
tills du inte längre kysser lätt men länge

sen vill jag att du låter mej få väva vidare
och vända åter bara när vi båda vill det


det var fina ord, nerskrivna svart på vitt. så tack för dem märta tikkanen, lyrik är inte alltid bara tråkigt.

nu har oktober blivit november. oktober var en fin månad, en som jag förhoppningsvis kommer att kunna se tillbaka på med ett leende. minnas hur löven långsamt föll från träden, dofterna, värmen, dagarna som aldrig kändes riktigt gråa.
men nu är det alltså november. nu börjar de långa gråa mörka dagarna. men nu är det också tillåtet att dricka glögg och höra på julmusik. det gör vi här hemma, mycket. tyvärr så har vår lokala butik inte ännu förstått att deras mest hängivna stamkunder har glögg-cravings och att de måste börja sälja färdigblandad glögg snart!
idag är det måndag, dags att räta på ryggen och möta världen med ett leende, för nu börjar nästa hektiska vecka. presentation av min och J:s undersökning imorgon, dammiddag (Costa del Sode) på onsdag, språksitz med spanskt tema på torsdag och så en massa andra studier där emellan.
nu är det dags att skriva färdigt lite bokrecensioner, jag har två timmar på mig tills min kvällkurs börjar, före det så måste jag vara färdig!

/ Lina

Skolarbeten

Ett tag så tvivlade jag nästan på mig själv, trodde att det var omöjligt att jag skulle klara dagens deadline. Jag målade upp ett skräckscenario för mig själv där jag vaknar imorgon morgon och inte ännu är färdig med recensionen, vilket skulle innebära att jag skulle vara tvungen att skjuta upp morgondagens båda deadlines till obestämd tid. Men nu bara flödar orden och jag skriver obehindrat om språk och om kön och hur dessa två kan hänga ihop och hur de kanske inte kan hänga ihop. Och alldeles snart skall jag fortsätta att skriva om hur man, om man undersöker skillnader mellan mäns och kvinnors språkbruk, alltid också hittar dessa skillnader. Kanske lite om hur man alltid i tidigare forskning har uppfattat männen som norm och undersökt kvinnors språk utgående från det.
Men alltså, det är underbart att för första gången på länge känna att man har lite flyt i studierna. Jag ber förövrigt om ursäkt för att det alltid blir så mycket tjat om studier, när man skriver blogg och läser blogg så är det ju just från studierna man skulle vilja koppla av lite. Men det är bara att face it, väldigt mycket, väldigt ofta kretsar just kring studierna. Ändå så tycker jag väldigt mycket om det, att vara studerande, det är nog i många sammanhang att leva lyxliv. Även om man vet att man har tusen saker att göra så har man ändå möjlighet att boka om en hel dag, sådär bara, om det skulle vara så att det dyker upp något som verkar viktigare.

Nu måste jag skriva färdigt recensionen, det är viktigt, annars förstörs resten av veckan!

Denna dagen ett liv.

Lite för länge sedan det senaste inlägget, det ber jag om ursäkt för, skall inte upprepas.
Dagens första tent är nu avklarad, one more to go. Är det inte typiskt? De få gånger som jag har tent så skall det så klart vara två på samma dag. Den första var vetenskapsfilosofi och den beöver man endast få godkänt i, jag hoppas hoppas hoppas att jag skulle få det. Med tanke på hur löjligt lite närvaro jag har på kursen och på hur löjligt lite tid jag satte ner på att plugga inför den, så skulle det nog vara ett under om jag blir godkänd. Men hoppas kan man ju alltid, frågorna kändes ändå relativt lätta att svara på.
Så nu är det bara franska kvar, det har jag som tur är läst ganska så mycket mera på. Igår, när jag under en tid höll på att bli galen av allt läsande så började jag gå omkring här hemma och sjunga franska possesiva pronomen je mon ma mes tu ton ta tes il son sa ses... så någonting har fastnat i alla fall.

Nu skall jag fortsätta att plugga lite, laga en slags pasta carbonara till lunch, skriva tent, hålla danslektion, fixa lite mera på dansen och hoppas på att få träffa R ikväll.

Bonnne journée!

Nu är det klippt!

Jag älskar att klippa mitt hår, eller rättelse, jag älskar då någon annan gör det åt mig. Det blev klippning och färgning idag, det behövdes verkligen. För första gången på tre år så tog jag modet till mig och sökte upp en frisersalong här i Åbo, annars är det bara det där standard i Jakobstad som har gällt. Så jag chansade vilt (eller inte kanske så vilt kanske, hade läst om stället i någon tidning) och lyckades över förväntningarna. Frissan var finlandssvenska som inte visade upp min blivande hårfärg från någon färgkarta med orealistiskt blanka och glansiga små hårtofsar. Nej, hon bläddrade i en massa modemagasin som hon hade, för hon hade sett den perfekta färgen i någon reklam. Tyvärr hittade hon den inte, utan sade att nu går hon och blandar färg, "jag vet precis vad du vill ha". Själv var jag inte så säker på vad det var jag ville, men slutresultatet blev jag mycket nöjd med. Det bästa med att fara till frissan är nog ändå när de masserar in näringen efter att de har färgat, eller när det bjuds på kaffe eller te så länge färgen skall sitta i. På detta ställe bestod téet inte bara av en kopp varmt vatten och en Earl Grey påse, utan det serverades på bricka och med en skål med massa olika sorter att välja mellan. Det säger väl ganska så mycket om stället ifråga. Undrar vad de skulle ha sagt om jag skulle ha tagit alla påsarna?

Nu funderar jag allvarligt på att laga franskaläxan, men antagligen kommer jag att se ett avsnitt av Mordkommissionen istället. Ack ljuva torsdagskvällar som innebär inledningen på helgen!

Här sitter jag och har lite småpanik. Jag skall nämligen hålla barnjumppa för 4-6 åringar om en timme! Förra måndagen gick det nog riktigt bra, men nu är det sista minuten planering som gäller, och det känns som att jag inte har alltför originella idéer för kvällens träning. Lite kom hem alla mina barn, lite kryptippa och lite ärtpåsar. Jag skulle vilja lära dem något nytt, vighet, smidighet och sådana saker, men jag vet inte om jag kan/vågar, de är alla så små.
Efter barnjumppan så ska jag själv få träna, det blir VTS ikväll, Voima Total Step, och så ska jag ligga lite i solariet också efteråt :)

Nej, nu måste jag fortsätta planera!

Trevlig måndag!

Fredag

Helgen inleddes redan igår klockan tolv och pågår ända fram till måndag eftermiddag, men här sitter jag ändå i HF:s bibliotek och läser, läser, läser och läser lite till. Hittills idag har jag hunnit läsa två barnböcker, Kenta och barbisarna och Små flickor och stora. Just nu håller jag på med någonslags "skräckroman" för barn. Mycket spännande, not.
Var tvungen att ta en liten paus i läsandet. Så nu sitter jag här och bloggar lite, lyssnar på Sigur Ros (tack syster för introduktionen), och väntar på att klockan skall bli ett så att jag får gå och luncha med L och J.
Sedan väntar väl lite mera läsning, har en hel roman, en pro-gradu avhandling och lite annat smått och gott som jag borde läsa innan tisdag. I höst har jag också bestämt att fredagar är städdagar, punkt. Så idag skall jag städa, och hoppa hopprep på gymmet.

Jag hörde några fina ord igår, eller återhörde dem kan man väl säga:

"Ingen människa är en ö. Alla är en del av någonting och varje gång en ny människa föds blir jag starkare för jag är en del av mänskligheten...varje människas död förminskar mig, ty jag är innesluten i mänskligheten; och sänd för den skull aldrig bud och fråga för vem klockan klämtar, den klämtar för dig."

Litteraturstudier.

Idag konstaterade jag att måndagar, tisdagar och onsdagar är värst, efter det lugnar det ner sig något. Just nu sitter jag och skriver ner de sista raderna på dagens läslogg, om en timme börjar föreläsningen och håller på till åtta ikväll. Läsloggen för idag skall handla om litteraturpedagogik, jag är ganska så säker på att jag inte använder det ordet en enda gång. Jag är också ganska så säker på att det märks att jag inte alls har läst den ena av de tre böckerna vi skulle läsa, det är ganska så obvious. Ändå så tror jag att den blev ganska så lyckad. Om man bara skriver utan att tänka desto mera så brukar man få med en hel del bra idéer, på ett sådär lite halvtrevligt humansitiskt sätt.
Men, jag har två citat ut en artikel av Merete Mazzarella som jag inte får in någonstans i min läslogg, ack och ve. Jag blir alltså tvungen att förvandla denna blogg till en semi-läslogg och publicera dem här istället. Det hela handlar om litteraturen i skolan och hur populärkulturen tar mera utrymme, medan det som man någon gång har ansett som viktig kunskap faller alltmera i skuggan av den.

"Att läsa äldre litteratur är - eller borde vara - också det ett sätt att lära sig något om den värderingsmässiga variationen och kanske bibringa insikten att vår egen tids värderingar är tidsbundna och kommer att väcka undran och ifrågasättande hos senare generationer."

Och tillsist ett ganska så träffande citat ur samma artikel:

"Men det är viktigt att lära sig att vår egen horisont inte är horisonten för allt som finns."

Nu är min lilla kaffepaus slut, tillbaka till studerandet!

Such a perfect day..

Idag har varit en mycket bra dag. Jag vaknade sent och fick för mig att jag hade en massa måsten idag, jag trodde att jag måste till gymmet, jag trodde att jag måste studera, jag trodde att jag måste laga dans, ni förstår. Men när jag väl kravlade mig upp ur sängen för att komma igång med dagen, så sitter det tre människor i det andra rummet och talar om saker som att det är fint väder idag och att man borde ta sig upp på ett tak. Plötsligt var jag involverad i planerna och medan kvinnorna gjorde sig i ordning så fixade männen till en kycklingsallad. Så satt vi där sen på en gräsplätt på Vårdberget utanför observatoriet, åt sallad och drack lingonsaft. Vi vågade oss aldrig upp på taket, för det var en vakt som gick runt där en gång i minuten, och så jobbar min moster där också. Jag bara föreställde mig hur vakten tar fast oss och sedan nämns alla våra namn på personalmötet på måndag morgon, nej det var inte en bra idé.
Efter lunchen så fortsatte sedan dagen i jakt på det bästa kaffestället.
Senare fick jag även en inbjudan till kusinernas, och då tänkte jag att nu slopar jag verkligen dagens alla måsten, lite franska hann jag läsa på bussen, men det var allt.
Föreställ er tillsist att man går ut genom dörren, ut till ett nattsvart mörker, det enda som syns är stjärnorna på den klara himlen och ljuset innifrån någons kök. Man går där, har lite småbråttom för att inte missa bussen och så plötsligt stiger kusin E ut på köksbalkongen och börjar spela Fairytale på violin, det hörs över hela bostadsområdet som annars är knäpptyst och jag börjar dansa fram på de nattsvarta gatorna.
En bra dag med en värdig avslutning.

Nu återstår bara att skriva en föredagningslista, en annan slags lista och att plugga franska verb.

A demain!

Veckans kunskaper

Det är fullt upp nu med en massa saker och det gillar jag, skarpt. Något av det bästa som finns är att sätta sig ner med sin nya kalender och börja pricka in viktiga datum och händelser. Det är olika slags möten för ordförandena för de olika ämnesföreningarna, det är styrelsemöten, nya spännande ämnen som franska, det är gulisöl, gulisintagningar, sångsitzar, gulnäbbsakademi, en ny jumppagrupp att leda, planera dans och leda trupp, kusin som blir konfirmerad, Jaro-match på Åland som bör bevittnas. Jag inser nu, när jag läser detta, att den dag som jag slutar tycka om att göra någon av dessa saker så kommer jag genast att krascha, och med en studieplan på 38 sp denna höst så är detta mycket troligt. Men än så länge så tycker jag att alla dessa saker är fantastiskt roliga, att få planera och ordna och vara med!

Igår hade jag alltså min livs första franska lektion. Mycket spännande. Nu kan jag säga vad jag heter, varifrån jag kommer och vara trevlig i största allmänhet om jag möter nya människor. I stil med: Ca va bien, merci. Andra saker som jag har fått lära mig de här senaste dagarna är att en människas "inre" dygn är 23 timmar långt och att en kvinnas euro är värd 80 cent! Även det var mycket intressant.

En sak har jag inte fått klarhet i under veckan som gått. Var någonstans kan man på denna blogg följa med hur många sidladdningar man har haft osv? Om någon vet svaret på denna fråga så är jag tacksam för en liten förklaring. På grund av tidigare nämnda kontrollbehov, eller i alla fall behovet av att organisera, så känner jag mig något osäker när jag ännu inte har hittat denna funktion!

Au revoir!

Skolstart

Jag känner mig som om jag fortfarande var ett litet barn. En ny penal ligger framför mig på skrivbordet och den har jag fyllt med mina finaste pennor och ett nytt suddgummi, jag har nytvättat hår och relativt nya kläder som hänger på stolen. Imorgon börjar skolan. Jag kom ner med tåget till Åbo ikväll, så mycket andra förberedelser inför "skolstarten" har jag inte hunnit med. "Skolstarten" därför att det enbart är en ynka föreläsning mellan åtta och tio.
Även om det alltid är med vemod och lite angst som jag lämnar ett ställe för att åka vidare till ett annat, så gick det relativt smärtfritt idag. Och när tåget saktade ner och jag först ser ån, sedan TYKS:en, domkyrkan och de höga husen, då kände jag enbart glädje över att vara tillbaka, att vara hemma.
När jag sedan kommer in på vår innergård kånkandes på min tusen kilos packning (ja ett stående skämt är ju alltid jag och mina väskor när jag skall resa någonstans), så lutar sig sambo E ut genom fönstret och ropar att hon tror att jag glömde min packning på tågstationen. Well, resten kommer med min familj på fredag.
Men nu ska här sovas i min enochtjugos, efter tre månader i en liten smal sak.
Godnatt!

För det första

Igår hade jag ett ganska så stort överflöd på kreativitet, en massa idéer flödade på i mitt huvud och för att, åtminstone delvis, få utlopp för dem så beslöt jag mig för att fixa till en ny blogg åt mig. Så nu sitter jag här med en blogg, den tredje i raden av bloggar, och funderar på vad jag egentligen skall börja med att blogga om. För där tog liksom inspirationen slut. Eller, korjaan, det handlar inte så mycket om vad jag skall blogga om som det handlar om hur jag skall blogga om det. En ny blogg innebär nya möjligheter.

Så välkomna till min nya blogg, kommentera gärna om det är något som ni bara längtar efter att få läsa om här.