Måndag idag.
Egentligen har jag konstaterat att alla dagar känns likadana. man borde alltid städa, alltid diska, alltid plugga och alltid stiga upp tidigt på morgonen. Ändå så gör man (läs: jag, men jag tror nog att detta fenomen gäller fler än mig) sällan det. Så egentligen var denna måndag inte tyngre än någon annan dag. Jag snoozade länge (vi pratar alltså om över en timme), låg kvar i sängen och läste lite, frukostkaffade med sambo E, samma sambo poppade popcorn och så såg vi på friends, jag var närvarande på franska föreläsningen, åt en sen lunch med J, var närvarande på teater och drama kursen, blev bjuden på mat av Österbottniska Nationen.
Och vem bryr sig? Men ni kan ju för vänlighetens skull lägga märke till den sista punkten, blev bjuden på mat av ÖN. Det är inte varje dag man blir det. Riktigt trevligt var det också, med bra bordssällskap och bra mat. Jag trivs bäst i Österbotten, opp i Pampas vill jag bo...
Annat trevligt som händer den här veckan är att ÖN ordnar spelkväll, vi har ingen talspråksforskning på torsdag vilket betyder att jag kan spela för fullt på onsdag OCH (!!) att bästaste L kommer på sitt första besök ever denna helg. Det skall bli fest!
Nu skall jag återgå till att göra ingenting, det är ju ändå måndag!
måndag 16 november 2009
tisdag 10 november 2009
Verklighetsflykt
Det är alltid bra att inleda morgonen med en timmes morgonkaffe-stund för att sedan få fortsätta med en timmes lunch. Med en sådan inledning på dagen är det inte mycket som kan gå snett. Värst är de dagar som man planerar mycket inför, sådana där man har ett mycket tajt tidsschema, då kan allt gå fel. Som i söndags till exempel. Men idag har jag alltså tagit mig tid, en föreläsning (värdelös) och ett möte är allt som var inplanerat. Tror att jag till och med skall skippa kvällens halvt inplanerade träningspass och fara på glögg- och bullakväll istället.
Igår tog jag mig tid och läste lite ur min dagbok som jag skrev från att jag var fjorton år, tills nångång när jag gick i gymnasiet. Jag grät lite över hur otroligt omogen och töntig jag verkligen har varit, skämdes över mina starka känsloyttringar och skrattade åt mina fåninga åsikter. Jag hade nog stundtals svårt att känna igen mig i tonåringen som har skrivit allt som stod där. Tänk vad fint att man har kunnat utvecklas och komma vidare från sina tonårsfunderingar, och vilken oändlig tur för omvärlden. Samtidigt som det ibland är svårt för mig att veta vem jag verkligen är. Är jag egentligen den som jag var under hela min tonårstid, eller är jag den som jag har valt att vara nu som tjugoettåring? Är jag det som jag själv tror att jag är, eller är jag det som andra människor tror att jag är? Eller är det kanske en blandning? Att jag skulle fyllas av existentiella frågor enbart genom att läsa lite gammalt fjorttis tjafs var jag verkligen inte beredd på.
Idag är mina naglar lackade i en barbierosa nyans och hela dagen känns rätt så lycklig på något sätt. Kanske det hänger ihop. Jag tror på att bearbeta saker genom att göra andra saker som man blir glad av. Får se om det håller i slutändan.
Nu har jag tröttat ut alla, inklusive mig själv, med tusen kilometer långt blogginlägg. Men det är en bra verklighetsflykt. Speciellt när man har skolarbeten som skall skrivas.
söndag 8 november 2009
när det aldrig blir som man tänkt sig.
Dagens plan: stiga upp tidigt, studera, göra ett snabbt besök på föreningsmässan där flickorna skulle uppträda, studera, laga risotto, studera
Resultatet av dagen hittills: jag försov mig, sprang iväg till föreningsmässan och kom inte hem på flera timmar. Redan där kan man ana att planen inte kommer att lyckas riktigt till punkt och pricka, men värre blir det. Jag kommer hem, det är redan mörkt ute. Kokar upp vatten, häller i det mörka riset som skall göra min risotto hälsosam, läser på förpackningen. Koktid 35 min! Det var där och då som jag insåg att dagens studerande inte kommer att bli riktigt vad jag hade tänkt mig. Vem kommer på att mörkt ris skall koka i 35 långa minuter? På riktigt?
Nu är jag inte enbart bitter över att min fina tidsplanering misslyckades, nu är jag mycket hungrig också!
Resultatet av dagen hittills: jag försov mig, sprang iväg till föreningsmässan och kom inte hem på flera timmar. Redan där kan man ana att planen inte kommer att lyckas riktigt till punkt och pricka, men värre blir det. Jag kommer hem, det är redan mörkt ute. Kokar upp vatten, häller i det mörka riset som skall göra min risotto hälsosam, läser på förpackningen. Koktid 35 min! Det var där och då som jag insåg att dagens studerande inte kommer att bli riktigt vad jag hade tänkt mig. Vem kommer på att mörkt ris skall koka i 35 långa minuter? På riktigt?
Nu är jag inte enbart bitter över att min fina tidsplanering misslyckades, nu är jag mycket hungrig också!
måndag 2 november 2009
...
Sambo E äger en diktbok, en morgon för inte alltför länge sedan hade hon högläsning ur den:
svårt att bli övergiven. svårt att älska mest.
men lika svårt att vara den som slutar älska
den som borde gå men inte går
den som inte går
men sviker
och i samma stund som sveket dödar vet man
att man älskade. att det var då. att det är över.
jag vandrar oskadd genom världen
såras enbart av dem som jag älskar
varför valde jag den ende omöjlige
bland alla otänkbara?
säkert kräver jag för mycket
men mindre kan jag inte kräva
och den som inte vågar
kan jag inte ha
jag vill inte vara den du aldrig kan vara utan
den du måste ha inom synhåll den vars luft du andas
jag vill andas själv! för min skull
jag vill vara en som du blir glad att se och då vill
vara mycket nära
en som du vill kyssa lätt och länge
tills du inte längre kysser lätt men länge
sen vill jag att du låter mej få väva vidare
och vända åter bara när vi båda vill det
det var fina ord, nerskrivna svart på vitt. så tack för dem märta tikkanen, lyrik är inte alltid bara tråkigt.
nu har oktober blivit november. oktober var en fin månad, en som jag förhoppningsvis kommer att kunna se tillbaka på med ett leende. minnas hur löven långsamt föll från träden, dofterna, värmen, dagarna som aldrig kändes riktigt gråa.
men nu är det alltså november. nu börjar de långa gråa mörka dagarna. men nu är det också tillåtet att dricka glögg och höra på julmusik. det gör vi här hemma, mycket. tyvärr så har vår lokala butik inte ännu förstått att deras mest hängivna stamkunder har glögg-cravings och att de måste börja sälja färdigblandad glögg snart!
idag är det måndag, dags att räta på ryggen och möta världen med ett leende, för nu börjar nästa hektiska vecka. presentation av min och J:s undersökning imorgon, dammiddag (Costa del Sode) på onsdag, språksitz med spanskt tema på torsdag och så en massa andra studier där emellan.
nu är det dags att skriva färdigt lite bokrecensioner, jag har två timmar på mig tills min kvällkurs börjar, före det så måste jag vara färdig!
/ Lina
svårt att bli övergiven. svårt att älska mest.
men lika svårt att vara den som slutar älska
den som borde gå men inte går
den som inte går
men sviker
och i samma stund som sveket dödar vet man
att man älskade. att det var då. att det är över.
jag vandrar oskadd genom världen
såras enbart av dem som jag älskar
varför valde jag den ende omöjlige
bland alla otänkbara?
säkert kräver jag för mycket
men mindre kan jag inte kräva
och den som inte vågar
kan jag inte ha
jag vill inte vara den du aldrig kan vara utan
den du måste ha inom synhåll den vars luft du andas
jag vill andas själv! för min skull
jag vill vara en som du blir glad att se och då vill
vara mycket nära
en som du vill kyssa lätt och länge
tills du inte längre kysser lätt men länge
sen vill jag att du låter mej få väva vidare
och vända åter bara när vi båda vill det
det var fina ord, nerskrivna svart på vitt. så tack för dem märta tikkanen, lyrik är inte alltid bara tråkigt.
nu har oktober blivit november. oktober var en fin månad, en som jag förhoppningsvis kommer att kunna se tillbaka på med ett leende. minnas hur löven långsamt föll från träden, dofterna, värmen, dagarna som aldrig kändes riktigt gråa.
men nu är det alltså november. nu börjar de långa gråa mörka dagarna. men nu är det också tillåtet att dricka glögg och höra på julmusik. det gör vi här hemma, mycket. tyvärr så har vår lokala butik inte ännu förstått att deras mest hängivna stamkunder har glögg-cravings och att de måste börja sälja färdigblandad glögg snart!
idag är det måndag, dags att räta på ryggen och möta världen med ett leende, för nu börjar nästa hektiska vecka. presentation av min och J:s undersökning imorgon, dammiddag (Costa del Sode) på onsdag, språksitz med spanskt tema på torsdag och så en massa andra studier där emellan.
nu är det dags att skriva färdigt lite bokrecensioner, jag har två timmar på mig tills min kvällkurs börjar, före det så måste jag vara färdig!
/ Lina
måndag 26 oktober 2009
Skolarbeten
Ett tag så tvivlade jag nästan på mig själv, trodde att det var omöjligt att jag skulle klara dagens deadline. Jag målade upp ett skräckscenario för mig själv där jag vaknar imorgon morgon och inte ännu är färdig med recensionen, vilket skulle innebära att jag skulle vara tvungen att skjuta upp morgondagens båda deadlines till obestämd tid. Men nu bara flödar orden och jag skriver obehindrat om språk och om kön och hur dessa två kan hänga ihop och hur de kanske inte kan hänga ihop. Och alldeles snart skall jag fortsätta att skriva om hur man, om man undersöker skillnader mellan mäns och kvinnors språkbruk, alltid också hittar dessa skillnader. Kanske lite om hur man alltid i tidigare forskning har uppfattat männen som norm och undersökt kvinnors språk utgående från det.
Men alltså, det är underbart att för första gången på länge känna att man har lite flyt i studierna. Jag ber förövrigt om ursäkt för att det alltid blir så mycket tjat om studier, när man skriver blogg och läser blogg så är det ju just från studierna man skulle vilja koppla av lite. Men det är bara att face it, väldigt mycket, väldigt ofta kretsar just kring studierna. Ändå så tycker jag väldigt mycket om det, att vara studerande, det är nog i många sammanhang att leva lyxliv. Även om man vet att man har tusen saker att göra så har man ändå möjlighet att boka om en hel dag, sådär bara, om det skulle vara så att det dyker upp något som verkar viktigare.
Nu måste jag skriva färdigt recensionen, det är viktigt, annars förstörs resten av veckan!
Men alltså, det är underbart att för första gången på länge känna att man har lite flyt i studierna. Jag ber förövrigt om ursäkt för att det alltid blir så mycket tjat om studier, när man skriver blogg och läser blogg så är det ju just från studierna man skulle vilja koppla av lite. Men det är bara att face it, väldigt mycket, väldigt ofta kretsar just kring studierna. Ändå så tycker jag väldigt mycket om det, att vara studerande, det är nog i många sammanhang att leva lyxliv. Även om man vet att man har tusen saker att göra så har man ändå möjlighet att boka om en hel dag, sådär bara, om det skulle vara så att det dyker upp något som verkar viktigare.
Nu måste jag skriva färdigt recensionen, det är viktigt, annars förstörs resten av veckan!
onsdag 14 oktober 2009
Denna dagen ett liv.
Lite för länge sedan det senaste inlägget, det ber jag om ursäkt för, skall inte upprepas.
Dagens första tent är nu avklarad, one more to go. Är det inte typiskt? De få gånger som jag har tent så skall det så klart vara två på samma dag. Den första var vetenskapsfilosofi och den beöver man endast få godkänt i, jag hoppas hoppas hoppas att jag skulle få det. Med tanke på hur löjligt lite närvaro jag har på kursen och på hur löjligt lite tid jag satte ner på att plugga inför den, så skulle det nog vara ett under om jag blir godkänd. Men hoppas kan man ju alltid, frågorna kändes ändå relativt lätta att svara på.
Så nu är det bara franska kvar, det har jag som tur är läst ganska så mycket mera på. Igår, när jag under en tid höll på att bli galen av allt läsande så började jag gå omkring här hemma och sjunga franska possesiva pronomen je mon ma mes tu ton ta tes il son sa ses... så någonting har fastnat i alla fall.
Nu skall jag fortsätta att plugga lite, laga en slags pasta carbonara till lunch, skriva tent, hålla danslektion, fixa lite mera på dansen och hoppas på att få träffa R ikväll.
Bonnne journée!
Dagens första tent är nu avklarad, one more to go. Är det inte typiskt? De få gånger som jag har tent så skall det så klart vara två på samma dag. Den första var vetenskapsfilosofi och den beöver man endast få godkänt i, jag hoppas hoppas hoppas att jag skulle få det. Med tanke på hur löjligt lite närvaro jag har på kursen och på hur löjligt lite tid jag satte ner på att plugga inför den, så skulle det nog vara ett under om jag blir godkänd. Men hoppas kan man ju alltid, frågorna kändes ändå relativt lätta att svara på.
Så nu är det bara franska kvar, det har jag som tur är läst ganska så mycket mera på. Igår, när jag under en tid höll på att bli galen av allt läsande så började jag gå omkring här hemma och sjunga franska possesiva pronomen je mon ma mes tu ton ta tes il son sa ses... så någonting har fastnat i alla fall.
Nu skall jag fortsätta att plugga lite, laga en slags pasta carbonara till lunch, skriva tent, hålla danslektion, fixa lite mera på dansen och hoppas på att få träffa R ikväll.
Bonnne journée!
torsdag 24 september 2009
Nu är det klippt!
Jag älskar att klippa mitt hår, eller rättelse, jag älskar då någon annan gör det åt mig. Det blev klippning och färgning idag, det behövdes verkligen. För första gången på tre år så tog jag modet till mig och sökte upp en frisersalong här i Åbo, annars är det bara det där standard i Jakobstad som har gällt. Så jag chansade vilt (eller inte kanske så vilt kanske, hade läst om stället i någon tidning) och lyckades över förväntningarna. Frissan var finlandssvenska som inte visade upp min blivande hårfärg från någon färgkarta med orealistiskt blanka och glansiga små hårtofsar. Nej, hon bläddrade i en massa modemagasin som hon hade, för hon hade sett den perfekta färgen i någon reklam. Tyvärr hittade hon den inte, utan sade att nu går hon och blandar färg, "jag vet precis vad du vill ha". Själv var jag inte så säker på vad det var jag ville, men slutresultatet blev jag mycket nöjd med. Det bästa med att fara till frissan är nog ändå när de masserar in näringen efter att de har färgat, eller när det bjuds på kaffe eller te så länge färgen skall sitta i. På detta ställe bestod téet inte bara av en kopp varmt vatten och en Earl Grey påse, utan det serverades på bricka och med en skål med massa olika sorter att välja mellan. Det säger väl ganska så mycket om stället ifråga. Undrar vad de skulle ha sagt om jag skulle ha tagit alla påsarna?
Nu funderar jag allvarligt på att laga franskaläxan, men antagligen kommer jag att se ett avsnitt av Mordkommissionen istället. Ack ljuva torsdagskvällar som innebär inledningen på helgen!
Nu funderar jag allvarligt på att laga franskaläxan, men antagligen kommer jag att se ett avsnitt av Mordkommissionen istället. Ack ljuva torsdagskvällar som innebär inledningen på helgen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
