Det är lördag natt och jag kör tillbaka från staden.
En hel helg bakom mig med fredagsmys, besök i små lokala klädaffärer, eftermiddagskaffe på ålderdomshemmet, bastubad, förfest i finnbyn och krogbesök i staden.
Jag kämpar för att hålla mig vaken där bakom ratten, bredvid mig har han som jag tycker om redan somnat för länge sedan.
Och det är då jag inser det, att bara i Österbotten, i Sydösterbotten, är himlen aldrig riktigt svart på natten. Den är orange. Orangefläckig och full av stjärnor. Det är fint på något sätt.
Det är kanske tack vare denna riktiga växthuseffekt, som jag orkar hålla mig vaken ända tills jag svänger ner i byn. Sedan sover jag som förtrollad ända tills han kommer hem från jakten följande dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar