Något av det kanske mest förnedrande som finns måste ju vara att falla omkull. Värst är det kanske att komma cyklandes med ett självsäkert uttryck som säger att jag har situationen helt under kontroll...och sen faller man. Fast inte är det heller nådigt att falla när man är gåendes, då tycker man ju att man skulle ha mera kontroll över sin kropp än när den är högt uppe på cykeln. Själva förnedringen försöker man ju undvika genom att stiga upp igen, så fort som bara möjligt. Ju fortare man kommer därifrån, desto mer visar man på sin otroliga förmåga till självkontroll och överlevnad. Jag tror tyvärr inte att något blir bättre av att man bara stiger upp och nästan joggar därifrån, tvärtom. Förnedringen är ett faktum.
Orsaken till detta val av ämne är att jag, när jag klickade in mig till svtplay för att kunna ta del av senaste program av På Spåret, ser att en av dagens huvudnyheter är den plötsliga halkan. Underrubriken lyder: Se massvurpan. Jag klickar, förstås. Och jag får se inte mindre än en fotgängare och tre cyklister som faller omkull på samma ställe på inte mindre än tio sekunder. Så där lagom underhållande. Och stackars, stackars människor som hamnade på nyheterna. Förnedringen är ett faktum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar