Har idag gått igenom smärtsam behandling nummer 1: borttagning av tandsten.
Jag kom helt open-minded till tandläkaren, och det var ganska trevligt till en början. Lite skrap skrap här och där och Mariah Careys I wanna know what love is i bakgrunden. Det var när blodsmaken började ta över och när skrap skrap var mera riv riv på de mest trånga ställen i munnen som jag inte tyckte att det var så trevligt längre. Tandhygienisten gottgjorde dock detta med att stryka vattenmelonsmakande fluor på mina tänder i slutet av behandlingen. Jag skulle ha kunnat äta upp all fluor som fanns i hennes burk, men jag behärskade mig och tur var väl det. Så nu har jag tänder vita som snö och mellanrummen mellan tänderna som tidigare var fyllda med tandsten är så vassa att man nästan skär sig på tungan. Tack studenthälsan för er ömsinta omvårdnad av mina tänder.
Ikväll blir det dessutom sitz för alla som har varit funktionärer i ÖN under hösten. Temat är Punk. Skall snart blanda ihop en sockervattenblanding och smeta i håret, klippa sönder lite strumpbyxor, sota ögonen och lacka naglarna svarta. Mera punkare än så tänker jag inte bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar