Verklighetsflykt

Det är alltid bra att inleda morgonen med en timmes morgonkaffe-stund för att sedan få fortsätta med en timmes lunch. Med en sådan inledning på dagen är det inte mycket som kan gå snett. Värst är de dagar som man planerar mycket inför, sådana där man har ett mycket tajt tidsschema, då kan allt gå fel. Som i söndags till exempel. Men idag har jag alltså tagit mig tid, en föreläsning (värdelös) och ett möte är allt som var inplanerat. Tror att jag till och med skall skippa kvällens halvt inplanerade träningspass och fara på glögg- och bullakväll istället.

Igår tog jag mig tid och läste lite ur min dagbok som jag skrev från att jag var fjorton år, tills nångång när jag gick i gymnasiet. Jag grät lite över hur otroligt omogen och töntig jag verkligen har varit, skämdes över mina starka känsloyttringar och skrattade åt mina fåninga åsikter. Jag hade nog stundtals svårt att känna igen mig i tonåringen som har skrivit allt som stod där. Tänk vad fint att man har kunnat utvecklas och komma vidare från sina tonårsfunderingar, och vilken oändlig tur för omvärlden. Samtidigt som det ibland är svårt för mig att veta vem jag verkligen är. Är jag egentligen den som jag var under hela min tonårstid, eller är jag den som jag har valt att vara nu som tjugoettåring? Är jag det som jag själv tror att jag är, eller är jag det som andra människor tror att jag är? Eller är det kanske en blandning? Att jag skulle fyllas av existentiella frågor enbart genom att läsa lite gammalt fjorttis tjafs var jag verkligen inte beredd på.

Idag är mina naglar lackade i en barbierosa nyans och hela dagen känns rätt så lycklig på något sätt. Kanske det hänger ihop. Jag tror på att bearbeta saker genom att göra andra saker som man blir glad av. Får se om det håller i slutändan.

Nu har jag tröttat ut alla, inklusive mig själv, med tusen kilometer långt blogginlägg. Men det är en bra verklighetsflykt. Speciellt när man har skolarbeten som skall skrivas.