Herr Madrass

Det står en madrass i mitt rum sedan helgens bästaste besök.
När jag igår stod och betraktade den slogs jag av en oänligt stor lust att bygga en koja av den, ha några täcken och kuddar inne i kojan, en liten läslampa så att man kan läsa en bok eller två och en bricka med saft och bullar. Jag hade redan några som hade lovat att komma på saftkalas när den blev färdig. Men det hela föll på att det inte fanns en spik på just rätt ställe i väggen. Och vi har betongväggar, så det är rätt så svårt att spika. Dessutom misstänker jag att hela den idealiserade idén om kojor i ens eget rum snabbt skulle ha falllit på det att jag är ganska så mycket längre än när jag senast byggde en koja. Jag vågar inte säga hälften så lång, men nästan.
Så nu står det en madrass i mitt rum, till synes helt utan uppgift.
Snart bärs nog herr Madrass upp på vinden igen, där han egentligen hör hemma.