insikter

Idag har följande världsomvälvande saker hänt mig (inte i viktighetsordning):

jag har klippt mitt hår för första gången själv (pannluggen) och den ser någorlunda rak ut.
jag har stickat klart två arbeten, en disktrasa och en fin senapsgul halsduk, i vanliga fall blir jag aldrig klar.
jag har för andra veckan i rad fått fem poäng på just biologifrågan i duell i hbl.
jag fick lust att både börja skriva dagbok och blogga igen.

och alla dessa påståenden kan väl på något sätt sägas utgöra en liten förklaring till en insikt som slog mig mot kvällskvisten.

jag har insett att jag kanske är redo att bli vuxen, vilket i sig inte är så värst spektakulärt eftersom det börjar vara ett tag sedan min tonårsperiod. men jag tänker mig att ibland skulle det vara roligt med fast arbete (och lön) och fasta tider och lite ansvar och att man skulle kunna unna sig en lördag utan dåligt samvete.
nu har jag ju i och för sig inte haft dåligt samvete idag, det har hänt för mycket världsomvälvande för att man skall hinna med sånt.

Om att studera

Jag vill berätta om Danmark.
Men först måste jag börja med att berätta att jag har undervisningsfri vecka.
Sammanlagt har jag 11 olika uppgifter som skall skrivas och lämnas in under den här veckan.
När blev det så här? Och varför?

Jag återkommer.

Om konstiga sjukdomar

Idag är jag sjukskriven, inte för att jag har ryggskott, utan bröstbensskott, haha.
Om det nu ens finns något sådant.
Men med den läkarkunskap jag har, så har jag gett mig själv den diagnosen.
Kan inte ligga på sidan eller på mage, och kan inte dra djupa andetag.
Kan bara ligga på rygg i soffan och se på TV och knapra i mig lite piller.

Fast nu borde jag ta mig ut för att uträtta lite ärenden, men är rädd för att stöta på läraren, vars lektion jag missade på morgonen.

Kul och produktiv dag det här, verkligen

Natt på småvägar

Det är lördag natt och jag kör tillbaka från staden.
En hel helg bakom mig med fredagsmys, besök i små lokala klädaffärer, eftermiddagskaffe på ålderdomshemmet, bastubad, förfest i finnbyn och krogbesök i staden.
Jag kämpar för att hålla mig vaken där bakom ratten, bredvid mig har han som jag tycker om redan somnat för länge sedan.
Och det är då jag inser det, att bara i Österbotten, i Sydösterbotten, är himlen aldrig riktigt svart på natten. Den är orange. Orangefläckig och full av stjärnor. Det är fint på något sätt.
Det är kanske tack vare denna riktiga växthuseffekt, som jag orkar hålla mig vaken ända tills jag svänger ner i byn. Sedan sover jag som förtrollad ända tills han kommer hem från jakten följande dag.

Elvaåringen

Känner mig som elva år igen.
Det är lördag eftermiddag och jag sitter vid mitt skrivbord. Bredvid mig på bordet en CD-spelare och radion står på. Jag kunde spendera hela eftermiddagar med att vänta på att favoritlåtarna skulle spelas. Under tiden satt jag och skrev en massa konstiga saker i alla små häften jag hade i skrivbordslådan. Låttexter och olika verser som skulle klottras ner överallt. Kanske svarade jag på något brev ibland, eller gjorde egna så kallade slam och fb:n. Eller så satt jag och hittade på olika historier där huvudpersonerna hade töntiga amerikanska namn, naturligtvis inspirerat av Tvillingarna, Kitty och Sunset Beach.

Skillnaden den här lördagen är att jag istället har en hel Utvandrarna att läsa och skriva uppgifter till. Känns så konstigt moget med tanke på att jag inte känner mig äldre än elva år.

Hur saker ändras, bara över en sommar.

Det är konstigt ibland, hur livet är.
När jag åkte från Åbo i slutet av maj så åkte jag hem för att fira mommos födelsedag.
Och när jag sen åker tillbaka till Åbo, tre månader senare, då finns hon inte längre.

Här är en text som jag skrev en kväll och som jag sedan läste upp på begravningen

Min mommo och jag

Min mommo kunde stundtals vara en rätt så sträng sådan. Det fanns aldrig godis hemma hos henne! Blått xylitoltuggummi i översta lådan till vänster, på sin höjd några halstabletter som vi barnbarn åt som vore det godis.
Min mommo hade också många regler, en av dem var att man aldrig fick klättra högre upp på trappstegen än vad man hade ålder för. Fyraåringen satt alltså stadigt på sitt fjärde trappsteg ända tills han fyllde fem och således fick klättra ett steg högre. Lite fördel av att vara äldst i kusinskaran hade man nog.
Min mommo bakade världens godaste bullar. Men till mitt förtret hann alltid de yngre nappa åt sig de största bullorna. Och varje gång tittade mommo på mig och sa att Lina, nu finns det ju en ny bulle som är den största. Det var hennes livsfilosofi och jag tyckte att det var en jobbig sådan.

Min mommo lärde oss allt möjligt. Hos henne har vi lärt oss att gå, att springa och att skrinna på den lilla plätten av is i skogen bredvid. Jag har lärt mig hur man räknar växelpengar uppåt efter att ha varit kassör vid kaffeförsäljningen på en hundutställning. Jag har lärt mig att vid mommos måste man plocka många ämbar rödvinbär för att kunna tjäna ihop tillräckligt med pengar till skivan man helst av allt ville köpa. Vid mommos har jag lärt mig att spela piano, eftersom jag tog pianolektioner men vi inte hade något piano hemma. Vid mommos fanns det utrymme och möjligheter att lära sig allt man någonsin behöver kunna.

Min mommo och jag hade åtminstone två gemensamma stora passioner i livet; det där brända lagret ovanpå makaronilådan som smakar så otroligt gott, och så jumppan. Jag minns när jag kväll efter kväll klättrade ner längs med väggarna för att lära mig gå ner i brygga. Mommo berättade och mindes hur sjuk i ryggen hon var efter att ha klarat av det samma. Jag kunde inte tro att det var sant, att min gamla gamla mommo en gång hade kunnat göra så. Jag visste ju inte ens att den rörelsen var uppfunnen på den tiden, när hon med kjol och yllestrumpor plumsade de fem kilometerna genom snön till skolan, eller hur det nu riktigt var. Jag minns också en JKG-fest när mommo vann ett pris. Aktiv medlem, eller liknande, löd utnämningen. Ingen var stoltare än jag. Jag påpekade förstås åt alla, att hon, det där är min mommo. Sanningen var att ingen var stoltare än jag, men ingen annan brydde sig heller nämnvärt om priset som just hade blivit utdelat. För mig var det ändå ett tecken på att min mommo nog var lite häftig.

Min mommo är en viss doft på lakanen som bara fanns i hennes skåp. Min mommo är långa berättelser på kvällarna om hur det var när mamma var liten. Min mommo är sången om månen som vandrar sin tysta ban. Min mommo är skrattet som kan få vilken ilsken tonåring som helst att till sist ge upp och skratta med. Min mommo är potatisjord under naglarna. Min mommo var egentligen allt man kan vara.
Min mommo följde mig till skolan mina allra första dagar och hon följer mina steg vart de än bär. För här finns hon, och här.

I'm back!

Sommarlov i alla ära, men nu är det väl ändå hög tid att ta i bruk bloggen igen.
Men var börjar man riktigt?

Medan jag funderar på det kan ni få se hur ens egobilder förändras under en sommar i kök.
Man fotar inte längre sitt eget fejs, istället knäpper man tusentals foton på sina bakverk för att sedan välja ut det mest representativa.

Låt mig presentera mitt nya jag, kanelbullar:

Teknikångest

Familjen Nyman har äntligen uppdaterat tekniken, numera använder vi också fibernät.
Och snabbt går det!
Men egentligen så är jag ganska trött på teknik hit och teknik dit, man måste hela tiden vara uppdaterad och använda sig av den senaste tekniken, annars fungerar inget. Och man drabbas av nervösa sammanbrott hela tiden.
I samband med denna nya installation skrattade vi åt, att när vi för lite mer än 10 år sedan renoverade och byggde till huset så hade arkitekten planerat in en datorplats. En plats där datorn skulle stå. Vi ägde inte ens en dator. Jag och syster samlade in pengar till en genom att godisstrejka i ett halvår. När vi sedan fick en skulle man ringa upp till internet och om mommo råkade ringa just då och mamma svarade så bröts kontakten och jag blev utkastad från Lunarstorm.
Idag ligger det datorer lite här och där i huset. Sammanlagt har vi väl närmare 9 datorer på 6 personer. Det är helt sjukt.


Bättre var det på 70-talet, peace out!

Svenska språket

Som den lilla språknörd jag är så gillar jag att fundera på hur ord hänger ihop och hur de har utvecklats till att bli de ord som de är.
Och igår när jag just skulle somna kom jag på en möjlig utvecklingskedja till ordet 'här'.
Från söder till norr: schennar, shennar, jennar, jen, ijee, jär, här.

Nu suckar säkert alla åt mig, men åtminstone igår klockan tolv på natten tyckte jag att det var en snilleblixt!

Automatisering

Jag läser på tent än en gång och känner mig rätt så stressad eftersom jag också har en jobbplats där jag skall infinna mig varje dag. Det värsta är kanske också när stressen inte lämnar en i fred när man sover, utan istället gnager den på och man drömmer om en massa saker som man har glömt och saker som går fel.
Men tenten ja, den här gången skall det tentas ett stycke litteraturteori.
Stundtals förstår jag inte alls vad det är jag läser om.
Men en sak har jag börjat inse. Att mitt liv är alltför automatiserat, att de saker jag gör är som om de inte fanns till. Den enda lösningen är att främmandegöra hela verkligheten.

Tentläsning

Allt är som vanligt hemma hos familjen Nyman när jag försöker läsa på tent.
Minsta lillebror trummar, mamma har igång hushållsassistenten på högsta effekt, hunden har överloppsenergi, syster lagar popcorn så att man säkert skall bli snål på att göra något annat än att läsa om den ryska formalismen.
Och de andra då, de som inte gör något specifikt?
De är bara allmänt högljudda, som vanligt.

Ny tradition

Idag har jag bestämt att jag måste hitta på något att ersätta det livsviktiga 3-kaffet med.
Låt mig alltså få presentera... 4-kaffe på After Eight!
Alla med, kaffe för studeranden kostar bara en peng.

OBS! Detta inlägg är inte sponsrat av t.ex. familjemedlemmar som jobbar på det nämnda stället.

Ännu mera semester

Det åskar och störtregnar nu, så tidpunkten att starta datorn och skriva blogg är mycket lämplig för tillfället. Annars blir det lite för lite tid över för bloggande, när det ända man gör är att jobba eller åka land och rike runt.
Jag hade några dagar ledigt från jobbet den här veckan, så jag passade på att åka på en minisemester till världens, ungefär, mest svenskspråkiga kommun. Fick en guidad rundtur och har nu sett alla viktiga platser man bör se, bl.a. fiskestugorna som var med i Colorado Avenue. Och förstås Fagerö, Åminne och alla växthus och farmar som finns i området :)
En fin minisemester som ledde till att jag nu saknar ännu mer än innan.

Semester

Är i Åbo den här veckan på semester och njuter av sommarvädret.
I klartext, jag har inte studerat och uträttat de ärenden som jag borde utan istället har jag hängt på Samppalinna och på stranden vid Ruissalo. Jag tänker mig att det inte gör så mycket.
Jag lär hinna läsa på tent någon annan gång.
Idag fick jag dessutom en så häftig överraskning via mejl att jag bara hoppade och studsade runt i lägenheten i flera minuter. Jag är fortfarande lite yr och tror bestämt att det här måste firas på något sätt! Typ nu!

En regnig dag

Här hemma är väl det mesta som vanligt får man konstatera.
Ingen vill titta på film med mig när det regnar och hunden ligger på sin FatBoy och bara snarkar.
Redan igår blev jag smått uttråkad av att gå omkring här hemma när alla andra jobbar eller är i skolan. När bibban öppnade hängde jag alltså på dörrarna och lånade sedan helt frivilligt böcker till litteraturteorin. Med pappas kort som inte har blivit använt sedan 2007.
Allt är väl som vanligt, men var dröjer sig temperaturerna som gör att man kan ligga på terrassen en hel dag och inte vara i behov av något annat än solen och lite vätska?

Sommarlooov

Sitter på tåågi! Tenten igår var klart godkänd, 3/5 blev resultatet. Jag blev så glad att jag inte visste vad jag skulle göra. Möt Lina, mästaren i funktionell grammatik liksom! Jag firade med att snabbt slänga ihop en massa kläder i väskan för att sedan få spendera resten av kvällen med en typ som jag tycker om. Och nu sitter jag alltså på tåågi, i barnvagnen, helvetet på jorden. Väl hemma skall vi fira fina mommo som fyller 80 år idag, hurra för henne!

Telefonrådgivning

Lillebror, 400 km bort, ringde mig just för att kolla vilken av ugnens funktionen han skulle använda. Vi har inte pratat med varandra på länge, men nu behövdes min expertis.
Han hade dock inte tid att prata länge heller, det var klyftpotatis på gång. Och alla förstår ju att sånt går före tråkiga storasystrar som är födda ett helt decennium tidigare än man själv.

Jag glömmer aldrig

Du går med blicken vänd
kan du ha sett mig än?
Någon borde byta stad, för nu kommer allt tillbaks.
Ett födelsedagshotell
en vanlig Skanstullskväll.
Jag minns bara allt det bra, allt som var du och jag.
Men aldrig aldrig, kommer allt tillbaks.
Aldrig aldrig, allt som var du och jag.
Aldrig aldrig, kommer allt tillbaks.
Aldrig aldrig, men jag glömmer aldrig bort vad du gjort.

Du kan gråta mitt på gatan, men jag glömmer aldrig bort vad du gjort.
Du får passa dig som satan, för jag glömmer aldrig bort vad du gjort.
Men jag glömmer aldrig bort vad du gjort, nej, jag glömmer aldrig bort vad du gjort.
Nej, nej, jag glömmer aldrig bort vad du gjort.

I samma låga skor och leendet du log.
Såhär kan det inte va, såhär kan det inte va.
Bjuder på cigg igen, men nu så fienden.
Säger att allt är bra, hur fan kan du spela glad.
Aldrig aldrig, inte en enda dag.
Aldrig aldrig, inte en enda dag.

Du kan gråta mitt på gatan, men jag glömmer aldrig bort vad du gjort.
Du får passa dig som satan, för jag glömmer aldrig bort vad du gjort.
Neeeej.

Gick omkring i ditt kvarter tills det blev för kallt.
Tänkte ut en dialog mellan oss och allt.
Lampan släcktes i din hall och jag gick hem igen
för har inte glömt vad du, har inte glömt vad du gjort.
Vad du gjort...


Svårt på många sätt och vis att läsa på tent när jag har lyssnat på Veronicas skiva så mycket att alla låtarna spelas upp i mitt huvud i ordningsföljd, en efter en.
Får väl skylla mig själv antar jag.
Snart 3-kaffe, då får jag äntligen gå ut ur bibban och nynna lite högre!

I'm back!

Hallå världen!

Jag lever och mår nästan bra.
Uppsala gav mig många minnen, många nya vänner och en dunderförkylning, bland annat.
Slutspurten inför sommarlovet är på gång, vilket innebär att man hysteriskt tvättar allt som har legat längst nere i tvättkorgen en tid, man tömmer köksskåpen, man studerar mer intensivt än någonsin och man samlas till en sista vin och skvallerkväll med vännerna.

Och man får fel i huvu på grund av grammatiktenten!

Söndagsångest

Det är söndag och jag har spritt ut alla mina grammatikpapper över skrivbordet.
För ibland slås jag faktiskt av viljan att samla studiepoäng så att det bara rasslar om det.
Och de stunderna måste man ju ta tillvara på. Samtidigt som jag alltid vill göra allting så bra som det bara går, vara bäst i världen helt enkelt.
Därför tar det alltid emot att sprida ut grammatikpappren, jag vet att jag inte är bäst och kommer aldrig att bli. Men idag låtsas vi.

Idag kan vi låtsas andra saker också.
Vi kan låtsas att allt är som det ska, att det finns oändligt med tid i världen, att uppgifterna inte är så många.

Vi kan också låtsas att sommaren är långt borta.
Men egentligen så tränger den sig bara på utan att be om lov.

Spotify

Kom just på den fenomenala idén att jag ju är ägare till hela två Spotify-konton!
Från och med idag lyssnar jag alltså på 20h gratis musik i månaden och kan höra på favoritlåten t.o.m. tio gånger! HA HA!
Nu skall jag lyssna på hodee Maggios senaste skiva "Satan i gatan" tills fönstren spricker!

Eufori

Sitter på balkongen och njuter av 3-kaffet här istället för i Arken.
Snart skall jag iväg på Stellas sista träningar före vårfesten.
Sommaren verkar att ordna sig till det bästa och alla bitar bara faller på plats.
Imorgon invigs sommarsäsongen på Samppalinna.
Ikväll skall jag få se på Desperate Housewives med en gudinna.
Allt är så bra.

Och ursäkta att jag är sådär töntigt glad och euforisk just nu, men ibland måste livet få vara helt enkelt alldeles alldeles underbart.

Lögner

Ibland tror jag att folk ljuger när de säger att de har läst en hel bok på bara en hel dag. Som att det är världens mest normala sak att säga. Ibland hinner de med två böcker också. Där mellan alla promenader med hunden och alla middagar som skall lagas så har de plötsligt läst hela Murakamis senaste och en annan som kanske inte är lika värd att nämnas. Oftast tror jag att de ljuger.
Men ibland börjar jag tvivla på mig själv och tror att det bara är jag som är en långsam läsare. Helt säkert är det också en del av sanningen. Kul bara att man märker det nu först, tredje året av litteraturstudier.

Kräftan har återvänt

Så var lovet slut och jag är tillbaka i Åbo.
Ganska så skönt det också.

Jag ber att få återkomma för just nu är jag så trött och behöver få vila upp mig inför morgondagens tent i danska. Jag somnar dessutom med förhoppningen om att jag kan vakna imorgon med solbränd hud som inte är röd, irriterad och uppsvälld utan med en mer normal brun nyans.
Men alltså, bara en liten ödmjuk önskan..

Påsklov i sikte

I Arkens datasal kan man lätt spendera tiden fram till 3-kaffet.
Sedan måste man snabbt cykla hem för att tvätta, städa, packa, skriva de sista artiklarna till Blade, bjuda vänner på te och sådant annat livsviktigt.
Efter att man har gjort allt det kan man med gott samvete ta lite påsklov.
Jag åker hemhem imorgon och stannar ända till måndagen.
Jag saknar redan lite.

Lina testar

Höll löpträning och ett ordentligt styrkepass åt gymnasterna idag, efter det cyklade jag snabbt ner för backen för att testa afrodisiak med bladet.
Nu är jag hemkommen och helt svag i knäna. Men om det är första eller andra aktiviteten som har bidragit till det vet jag dock inte.

FSGM

Idag bär det av till Kristinestad på tävlingar, med några av de bästa trupperna som finns.
Jag skall ungefär agera reseledare och jag är riktigt nervös redan. Tänk om nån sjuåring lämnar kvar på en parkering i Björneborg eller liknande.
Mest av allt hoppas jag att ingen blir åksjuk, det är det värsta som finns. Eller nej, mest av allt hoppas jag att ingen glömmer dräkten hemma, det är ännu värre.

Såå..önska oss lycka till, vi åker dit för att försvara titeln finlandssvenska mästare!

Skapandet av ett hemmakontor

Sitter här hemma och organiserar mitt liv lite.
Delar in det i mappar, slänger, sparar, skickar meddelanden, uppdaterar.
Glömmer helt bort tiden och verkligheten.
Sen stannar jag upp mellan varven och funderar på om jag någonsin kommer att bli den organiserade människa som jag drömmer om att bli. Den som har en skild mapp för varje skeende i livet, den vars hem lyder under regeln var sak har sin plats. Och inte som nu där betalda och obetalda räkningar, recept, resultat, grammatikböcker, matchprogram, snapsvisor och tidningsurklipp samsas om samma plats i högen på skrivbordet.

Sedan fnyser jag en gång och återvänder jag till att slänga, spara, uppdatera och organisera.
Ibland tror jag verkligen på mig själv.

Uppladdning

Är säkert sist med att upptäcka den här videon med finlandssvenska artister för tolerans och öppenhet. Men här är den för er som inte heller har hört. Sedan får man bestämma själv om man tycker att det bara är nationalistiskt trams eller om det är lite feelis med så många duktiga finlandssvenska sångare på ett och samma ställe.



Imorgon är det tävlingar igen, jag är så laddad! Hoppas samma sak gäller gymnasterna också.

När molnen bryts i leenden

Jag testade vidare med en varm dusch, lugn musik, favoritteet just nu: Sörgården, en svensk film regisserad av Helena Bergström och lite sånt.
Men inget hjälper lika bra mot surhet som en fin människa som ringer för att höra hur dagen har varit. Nu är den bra, tack.

Går omkring hemma och morrar

Blev sur och arg och bitter för någon timme sedan. Sådär så att jag gick omkring och morrade, fällde några tårar och slog kylskåpet så hårt jag kunde för att det surrade för högt. Lyckades ändå tänka rationellt och kom fram till att om jag vilar och lagar middag så går det kanske om efteråt.
Men nu har jag alltså gjort allt det och är fortfarande sur och arg. Vet inte riktigt vad jag skall hitta på för att försöka lätta upp stämningen. Har nämligen en hel massa saker att ta itu med och kan därför inte slösa energi på sådan här idioti.

Måndagströtthet

Så skönt att också den här dagen börjar lida mot sitt slut. Den började riktigt riktigt tidigt, innan tuppen ens hade hunnit gala, i ett hus far far away i Kustö. Steg upp för att väcka kusiner två, plocka fram morgonmål och förhöra på prov.
Sen eftermiddag möttes jag av åtta stycken 7-8 åringar som var mer yra än vanligt. Varje gång jag bad dem stå stilla och ta en plats åt sig på golvet så tog det åtminstone 2 minuter innan de alla verkligen stod tysta och lyssnade på. Varje gång!
Och efter det var jag ännu vikarie för 4-6 årsgruppen. De var kanske, om möjligt, ännu svårare att få att stå still. Och det är väl just så det skall vara. Jag saknar nog mina fyraåringar lite lite ibland.

Och känslan i maggropen som sade mig att det var något som var fel, visade sig inte vara sann. Åtminstone tillsvidare. För att summera alltså, allt är bra även om jag är mycket mycket trött.

What have i done to fall so hard for you?

you are my everything,
my head, my heart, my mind, my wing
i couldn't give all again
i'm never sure of anything with you.

the jokes, the laughs, the teardrops too,
the games, the fun, the travels too
yes i'll go through it all with you
all good things now come from you.

i hope you feel the way i do
i hope you give yourself up too
i'm damned to feel the way i do.
what have i done to fall so hard for you?

i give my everything
my head, my heart, my mind, my wing
the past the present tomorrow too
i'll spend my final day with you.

i hope you feel the way i do
i hope youu give yourself up too
i'm damned to feel the way i do.
what have i done to fall so hard for you?

Silver åt Tindra igår på TUL:s regionsmästerskap! Det blir bara bättre och bättre!
Nästa helg är det Svoli:s regionsmästerskap här i Åbo, då gäller det verkligen att försvara andraplatsen. Spännande spännande.

En lapp säger mer än tusen ord

Började städa igenom lite gamla papper och i en låda hittade jag två små, handskrivna lappar. Insåg efter en liten stund att de härstammar från den tiden då jag och ex-sambo E spände upp en brevlina som löpte mellan våra fönster. På utsidan av huset alltså.
Vad jag minns så var den sen sist och slutligen inte i så aktiv användning. Av någon konstig anledning tog det alltid längre att först skriva en lapp, sedan lägga fast den i klädnypan utanför fönstret och skicka iväg den till det andra fönstret, än att bara ropa sitt ärende. För att inte tala om hur länge det tog innan man sedan fick svar.

Har ingen aning om hur dessa lappar har lyckats överleva i min låda, men en sak är säker, alla borde ha en brevlina. Man får reda på om den andra har sjukt någonstans (armen) när den skall äta bacon (kl.17) vilka TV-serier som skall tittas på (Ally McBeal) och vad som borde göras (studera).

Årsfestvecka dag 7

Det finns väl inte mer att konstatera än att allt var bra, allt var fantastiskt bra.
En underhållande bankett, ett nachspiel där vi dansade tills solen gick upp igen, en sillis som för en hel del helt enkelt bara fortsatte där nachspielet slutade, snuskiga sånger, mycket chips (alltså sjukt mycket!), så många skratt att jag ett tag helt på allvar trodde att jag skulle avlida (bl.a. ungefär i den stunden när jag och Jennie satt och åt gurka vid Toves) och efterfester på diverse ställen, utanför sillisbastun och i en soffa på Tavastgatan.

Men man kan ju också konstatera att sammanlagt 6h sömn på 3 dygn nog tar ut sin rätt, ett bra tag efteråt. Man är inte riktigt med i spelet ännu, om ni förstaar va ja menar!

Årsfestvecka dag 4, 5 och 6

Plötsligt tog tiden liksom slut.. Men nu mellan frissabesöket och den Solenna Akten hittades plötsligt en välbehövlig lucka i schemat då jag bara kan sitta och slappna av lite.

Revyn blev en succé i torsdags och det var superroligt att få vara en del av skådespelarna. Och publiken skrattade, också på sådana ställen som man inte hade räknat med. Ibland tjöt de också, när det var riktigt riktigt absurt. (för det var det ju nog ibland)
Man kunde sammanfatta hela revyn, eller hela årsfestveckan för den delen, men strofen "I bolag så har vi in tjans!"

Igår var det stipendiatmiddag. Jag var mycket trött. Men det var roligt ändå, med många stipendiater, många äldre ÖN:iter, många hermeliner och supergod mat!

Nu är det alltså Solenn Akt på Arken som väntar. Och efter det är det inte många timmar tills VIP-cocktailen börjar, efter den vanlig cocktail och sedan det vi alla har väntat på, nämligen bankett, nachspiel och sillfrukost!

Årsfestvecka dag 3

Har egentligen bara hunnit med revyövningar hittills idag och snart fortsätter de för att sedan kulminera i genrep klockan nio ikväll!
Är lite bitter för att jag missar dialektaftonen som hermelin Ing-Marie Loman skall hålla ikväll, men man kan ju inte hinna med allt heller...

Boka frissatid har jag faktiskt hunnit med idag också, så tidigt på lördagsmorgonen skall jag traska iväg till huset mittemot vårt, bra med en frissa så nära!

Nu får jag rusa iväg till Kåren igen för genomgång av alla revysånger!

Årsfestvecka dag 2

Liveuppdatering från årsfestveckans andra dag! Alla har vad jag vet överlevt gårdagens lounge, som förövrigt var en riktig rivstart på hela veckan. Inget slår feelisen man får av att höra på ÖN:s eget liveband som spelar 80-talshits! Just nu är det full gång på Kåren med revyövningar och slutgiltigt fixande av bl.a. bordsplaceringar till banketten. Ikväll spelas sedan den spännande pidrofinalen! :)

EDIT: Ingen Pub-, spelkväll och pidrofinal för min del, är trött och slagen som få. Istället kör jag ett säkert kort med Så skall det låta i TV:n och jag själv i soffan.

Årsfestvecka dag 1

Årsfestveckan inleds idag! Den kommer att vara så jee jee, wow wow, för att använda termer från 90- talet. Samtidigt kommer det att vara årets stressigaste vecka.
Idag fortsätter revyövningarna tills solen går ner, och sedan är det dags för den efterlängtade Loungen! It's gonna be legen... wait for it ...dary!

Sjuuukt

Det är sjuuukt mycket nu! Är konstant uppe i varv och har svårt att slappna av. Och så är jag så väldigt lättirriterad på minsta lilla småsak och har väldigt nära att ta till tårarna när det behövs. Jag tycker nästan synd om människorna i min omgivning.

Nu ska jag gå och sova tidigt i alla fall, för imorgon bär det av till Tammerfors för årets första tävlingar med tindrorna! Det ska bli så sjuuukt spännande att se hurudana poäng de får, och hur deras dräkter nu sist och slutligen blev, för det har jag inte hunnit se ännu.

AE

September skall ha konsert på After Eight i sommar! Den här nyheten är nog höjdpunkten på min dag hittills. Jee jee jee! Konserter på AE blir aldig fel. Sitter här och laddar redan med lite mikrofonkåthet, lite satelliter och lite baksmälla!

Nu ska jag förstöra dagen igen genom att betala lite räkningar!

The Helg

Söndag än en gång. Har haft en superbra helg som inleddes med amerikansk fotboll, fredagsmys med mycket popcorn och häng på Bremer.

Sedan anlände ungefär hälften av de här typerna till Åbo.

Vi shoppade byxor åt minstingen, kollade på Elden är lös utställningen på Logomo, åt lunch på Koulu och såg Les Misérables på ÅST.

På kvällen blev det tacokväll och krejsibailut med kusinerna.

Ungefär såhär...


... eller såhär

Mellan varven har vi förstås hunnit med att spela fotbollsspel, spela den elektroniska Helsingforsversionen av Monopol, se på Melodifestivalen och fira mamma som fyller år idag!

Snart skall jag ta och avsluta helgen med en bra film!
Imorgon är jag annars en kämppis rikare, det ni!

Tävlingsdräkter

God kundservice, det är sömmerskan som bestämmer sig för att komma körandes med tävlingsdräkterna hem till mig därför att hon tycker att dagens väder ju är så besvärligt.
Och för att jag i lugn och ro skall få bestämma mig för hurudana strasser och övriga "dekorationer" vi vill ha på den. Vi pratar alltså om Queen of strass som säkert har tusentals olika färger i sin ateljé.

Jag sitter och väntar som ett barn före julafton, det skall bli spännande att se hur dräkterna blev!

Fastlagstisdag

Tänkte passa på att ge ett litet livstecken här så länge som mina citronnaglar torkar.
ÖN-styssen var med i pulkatävlingen idag på Vårdberget och vi klarade oss alla ur det hela med livet i behåll. I fyra päärolådor fastskruvade på ett par gamla skidor satt vi då fem stycken och trängdes samtidigt som vi kastade ut potatis i publiken. Kraschen in i publikhavet var mycket mindre än vad den skulle ha kunnat vara. Det var nog vårt motto "Pierone åp boole - it i riksdaajin" som gjorde att vi var så nära att krascha in i Sannfinländarnas tält.

Nu ska jag ställa mig klart för att ta mig vidare till nästa anhalt - Studentbyn!

Naturlagar

Hahaha, jag hade totalt förträngt naturlagen nummer ett:
"Allt som rimmar är sant!"

Despis!

Den sedvanliga måndagsangsten spårade ur lite och ledde till huvudvärk och illamående.
Jag skall ändå avsluta kvällen med det enda rätta, Desperate Housewives tillsammans med bästa E! DH i kombination med att lösa världsproblem kan aldrig slå fel. Speciellt inte om dagen i övrigt inte har varit mycket att hurra för. Ja, även om man idag skulle ha haft den absolut bästa dagen i hela sitt liv så skulle DH ändå vara det allra bästa, ni förstår vad jag menar. ;)

Tågresan

Att åka tåg är ju som bekant inte riktigt trevligt. Speciellt otrevligt blev det idag när en full ung man somnade med sin ölburk i handen och ölen sakta men säkert började rinna mot mitt säte. Och sedan lukten av utspilld öl i hela den lilla vagnen. Då gick jag.
Men nu är jag tillbaka hemma i Åbo med livet i behåll och plånboken kvar i väskan (huh, jag var lite orolig ett tag!).
Nu är jag bara trött och nervös och förväntansfull och orolig och glad och ledsen och likgiltig och lycklig och sa jag trött?

Hittade några riktigt gamla bilder som jag blir riktigt glad av:

Cancan på torget

Svettiga träningar i JKG-salen

100-årsjubileum i gymnasiet

FM - bronsmedaljörer

Amalia

Idag fyller den här sötsaken tre år!
Det har vi firat med en riktig festmåltid (för oss) och grisöron (för henne).
Imorgon kommer det gäster över på tårta. (Ja faffa fyller ju också idag. Pappa har fyllt och mamma fyller nästa helg, men det är ju en liten bagatell jämfört med Amalias treårsdag!)

Så här kunde det se ut när det begav sig:


... numera ser det mest ut så här:

Alternativt så här om hon får lite uppmärksamhet:

I Jakobstad

Man vet att man är i Jakobstad när folk tar sig fram med cykel på vägar som det inte ens går att gå på p.g.a. halkan.

Baksmälla

Det här är lite min feelis idag:



Jag undrar bara, varför alltid på torsdagar?
Annars fantastisk kväll med Nordisk Afton och inledande av jubileumsfirande på Aapon :)

Stress del 2

Fastän jag inte direkt har världens tightaste dagschema så tror jag ändå att jag lider av någon form av stress. Tusen olika datum hängandes i huvudet, saker som jag måste komma ihåg att göra före då och då för annars är det för sent, hela tiden känslan av att det är något stort, något riktigt stort som man har missat, glömt bort.
Och nu har det hänt, jag har lyckats rådda ihop en hel del datum, till synes omöjliga att blanda ihop. Grrr. Nu är jag arg och ledsen och bara inväntar katastrofen. Ungefär.
Det här var inte en bra avslutning på en annats helt okej måndag.
Jag menar 4 finländskor i topp 8 på 10 km är inte helt dåligt.

Misslyckande

Ibland undrar jag nog om det här med att lyckas med matlagning är något som är få förunnat. Ikväll har jag lagat något så vidrigt så att jag efter några tuggor beslöt mig för att frångå alla mina principer och slänga bort hela skiten. Jag har inte ens självdistans nog att berätta vad det var jag tillagade.

Det fick bli 3 st surskorpor till middag istället. Och när gårdagens Halv åtta hos mig sändes i repris så fällde jag en liten tår. Och jag är fortfarande hungrig.

Söndag

Jag räknade till 24 hela och 3 halva olästa böcker i min bokhylla.
Så nu spenderar jag det sista av helgen under en filt, med en kopp Röda mulen-te i ena handen och en bok i den andra.

Helgen förresten. Så bra! Började nästan på torsdag redan med vinprovning, fortsatte med fredagsmyyys, guidad rundtur på Logomo som har utställningar nu under kulturhuvudstadsåret, mat och pidrospel på the one and only Bremer och sedan brunch på världens mysigaste Bossaliina.

Jag mottog lite konstruktiv kritik under vinkvällen angående avsaknaden av bilder i bloggen.
Det här är ungefär det bästa jag kan åstadkomma ;)

Under bildäck blir det inte riktigt så som man har tänkt sig.

The very best of

Jag fick en skiva av moster i helgen. Nat King Cole.
Och det är något konstigt med den, för varje gång jag lyssnar på den så är det som att jag flyttas in i en filmvärld. Min relativt enkla boning är plötsligt en takvåning i New York, maten som jag lagar är mer än bara enkel mat. Och det är som att man skulle kunna städa hela världen när skivan snurrar i spelaren.
Bra grej.

Bordslampa

Det är inte trevligt när tre st glödlampor har gått sönder inom loppet av två dagar.
Och jag förstås har glömt att köpa nya.
Då måste man ha på taklampan i stället.
Och jag hatar ju taklampor.

Mösi

Alltså det hörs ett äckligt skrapande ljud uppifrån taket i tamburen. Riktigt högt för tillfället. Snåregröbbon menade att det är sådär det låter när man har möss i Snåre.
Eller nej, det låter för högt så det måste nog vara en råtta, ändrade hon sig.
Och nu sitter jag här livrädd, för tänk om den potentiella råttan plötsligt gnager sig ut ur sitt rör och faller ner i mitt kök?
Vad gör jag då?
Kokar Gevalia-kaffe och bjuder på ost kanske.

:D

Jag går omkring och kvittrar på som en fågel idag för jag är glad, glad, glaaaad!
Min dag kunde enkelt beskrivas med ett :D

Titidiititiidii!

Trevlig fredagskväll till er alla!

Perfektionism

Alltså känslan när man formulerar det perfekta blogginlägget i sitt huvud och sedan har glömt bort allt när man väl skall skriva ner det. Trots att det kanske inte är mer än en minut sedan man satte punkt i tankarna.

Livet en söndagkväll

Efter att mentalt ha luggigt i fosterställning i närmare fyra dagar beslöt jag mig för att stiga upp.

Allt som behövs för ett liv är lite filmtittande med vänner, att man stiger upp på morgonen då solen väcker en, att tillsammans med hundratals andra heja på hemmalaget, att dricka kaffe efter maten, att läsa en bok med fängslande handling, att få vråla med i låtar fastän man inte kan texten och att organisera in sitt liv i mappar.
Jag tror att det är så enkelt egentligen. Precis så enkelt och precis så svårt.
För vad gör man de dagar då solen inte väcker en och då kaffet är slut?
När inget plötsligt spelar någon roll.

Favorit i repris

Har spenderat ungefär hela dagen med att titta på Friends och återhämta mig från styrelsebytarkryssningen. Skall gå och sova nu och hoppas vakna upp med lite större hjärnkapacitet än vad jag har haft idag.

Det här är i alla fall ett av de bästa klippen någonsin ur serien!

Stress

Jag blir lika överraskad varje måndag över att veckan faktiskt börjar på nytt.
Hela måndagen blir som ett hårt slag i magen.
Rent tekniskt sett, och riktigt töntigt sett också, så är det ju tisdag nu i skrivande stund.
Vad ännu värre är, det är inte längre januari, utan februari.
Och jag är ännu inte klar med måndagens uppgifter. Alltså inte heller med januarimånads uppgifter.
Jag är lite hysterisk.
Och mycket trött just nu.

Tack och förlåt!

Sanningen

När jag har riktigt många böcker som jag vill läsa så blir jag bara stressad, slår på alla bromsar och läser inget alls istället. Inte riktigt så smart kanske. Är därför helt förvånad över mig själv nu när jag har tre böcker på gång.

Nu skall jag fortsätta läsa den ena, många många IKEA besök för sent:

En dag i backen

Jag började dagen med att ladda med havregrynsgröt och lite 2,4,6,8 bäverhöjt (förstås!). Sedan bar det av med M för att uppleva Åbos alpina sidor.
Det var häftigt.
Skeptiska röster hade höjts om att stället inte skulle vara större än en normalstor pulkabacke.
Det var lite större.
Två liftar och tre backar större.

Sedan åkte vi hela dagen. SÅ längesedan sist jag har fått stå på en bräda. Emellanåt tänkte jag på att he hjälper int me tie kronor i bryysti och lite andra vilsna stunder i the one and only Skogis.
M och jag konstaterade att en skidsemester alla gånger vinner en solsemester eller liknande!
Och nu har jag världens bästa afterski på gång hemma i soffan. Mina ben är lite sjuka så det är i praktiken faktiskt lite svårt att fira afterski någon annanstans.

Tillåt mig att gnälla lite

Grått ute, grått inne och så vidare. Dessutom är det kallt i lägenheten. Och jag är trött. Och det är måndag. Och så tar det längre för min nya fina telefon att laddas än vad laddningen sedan räcker. Renoveringen håller fortsättningsvis på och det för med sig vissa begränsningar. Jag kom hem och tänkte fortsätta att fila på Stellas tävlingsprogram. Men något i mig sade att jag inte är helt bekväm med att skutta och hoppa runt så länge det står någon och skruvar och fixar i min tambur. Så det fick vara.
Och nu är det kallt och jag är trött och vill helst av allt sova. Men istället har jag en massa program ännu idag.
Gnäll gnäll gnäll.

Men ikväll kommer det Desperate Housewives, hurra!

Fredagsmyys

Jee jee jee! Ikväll skall min syster färga mitt hår. Hon vet dock inte om det själv ännu, men jag har ringt hennes kämppis och förvarnat.
Många är de som har påstått att det inte märks att det inte har blivit färgat sedan oktober. Snart fyra månader sedan. Stod en dag och stirrade på håret i spegeln. Stirrade lite till.
Tro mig, de fyra månaderna märks!

Snurr snurr

Jag tror att jag sov lite för länge idag. Så länge att jag inte vågade stiga upp, för då skulle arbetsgubbarna än en gång fått bevittna hur lat jag egentligen är. Ett tag funderade jag seriöst att jag skulle ljuga och säga att jag jobbar skiftesarbete, natt. Men det verkade ansträngande, så istället sov jag vidare tills de hade lämnat lägenheten.
Nu kommer jag inte riktigt igång med dagen. Har saker jag borde göra, men är lite väl apatisk till det. Sitter bara och tänker för mig själv istället. Och ja, det snurrar i min skalle...

Jag
gjorde upp en eld för dig
och nu brinner hela skogen
Nu
vet jag vad du kommer o säg
och det känns som första gången
Kom
vi visar dom att det är vi
men det visste alla redan
Ut
springer du iväg med mig
ja hör du hur dom sjunger?

Som
att allting redan var bestämt
som att jorden går runt solen
Vem
hade kunnat ta min plats
han finns ju bara inte
Dom
pratar om något underbart
jag är där jag kan berätta
Stort
större än jag någonsin trott
det snurrar i min skalle

Jag
gjorde upp en eld för dig
och nu brinner hela skogen
Nu
vet jag vad du kommer o säg
och det känns som första gången
Kom
vi visar dom att det är vi
men det visste alla redan
Ut
springer du iväg med mig
ja hör du hur dom sjunger?

ja hör du hur dom sjunger?
ja hör du hur dom sjunger?
hör du hur dom sjunger?
hör du hur dom sjunger?

Måndagsangst

Mina fördomar om mig själv har visat sig vara sanna.
Som ensamboende håller jag inte riktigt lika bra ordning på stället. Man kunde försöka skylla det på den pågående renoveringen i lägenheten, men jag väljer att inte göra det.
Jag är och förblir en stökande perfektionist. Fråga mig inte hur det går ihop.
Spontana besök undanbedes alltså från och med nu.

En städerska

Just nu står en främmande kvinna och dammsuger i mitt kök och min hall. Jag vet inte riktigt hur jag skall förhålla mig till situationen, så jag sitter i mitt rum och låtsas vara upptagen med något superviktigt arbete. Egentligen borde jag gå till badrummet och sminka mig och ställa mig sådär i största allmänhet, men jag vill ju inte verka som en sådan som inte har något viktigare för sig på dagarna än att lägga en anständig make-up. (Jag tänker mig att om det faktiskt är det enda man gör på dagarna så kallar man det också för att lägga en anständig make-up.)

Förresten, varför är det så att hela huset kryllar av män som går och mäter och mumlar, borrar lite hål, lyssnar på Iskelmä, drar några elledningar och annat sådant viktigt. Men ingen av dem kan sköta om att dammsuga bort skräpet som uppstår när de borrar. Utan till det skall det skilt anställas en kvinna. Jag bara undrar.

EDIT: Nu hörde jag dörren smälla igen efter henne. Skall övergå från det oskyldiga "måålasi" till att dansa krigsdans i hela lägenheten. Typ.

Kaffipaussi

Jag tycker om att det på Åbo-bussarna står Kaffepaussilla!
Det känns som en fin kompromiss mellan de båda språken, och alla förstår innebörden.
Efter en två timmars promenad, som nästan slutade i att jag var borttappad förevigt, ska jag nu också njuta av lite kaffepaussi. Som försenad julklapp fick jag en kaffekokare som nu används för första gången. Det är stort. Vi pratar alltså om hemmet där det officiellt är förbjudet att tycka om kaffe.

Glädjens dag!

Hurra hurra hurra!

Min plånbok är återfunnen och finns att hämtas vid hittegodsbyrån i Helsingfors. Och kan ni tänka er, dit var jag ju hur som helst på väg i helgen. Allting löser sig till sist, jee jee!
Lägenheten börjar till och med kännas lite mysig efter att jag tog mig själv i nackskarvet och röt och sade att nu är det inte synd om dig längre och nu har du tid och ork att börja fixa.
Golvet i tamburen och köket är övertäckt med skyddande skivor inför den kommande renoveringen. Väldigt smutsiga sådana. Men idag har jag skapat en stig genom de båda rummen, så att man genom att leka inte-stöta-marken kan hoppa från den ena utsatta mattan till den andra och klara sig utan att bli smutsig om fötterna. Det ni!

Jag har firat denna revolutionära uppfinning och det faktum att jag inom kort kommer att få återse alla mina efterlängtade plastkort (nåja, så kärt blir inte återseendet eftersom bankkortet är spärrat och en del av korten har jag redan beställt nya versioner av) med bl.a. detta:



Linnea borde absolut ha vunnit Idol!



Lite sånt här..


.. och lite sånt här. Både truppen Tindra och ljusen.

Lugnet efter stormen

Okej hörni, för tillfället är det lite lugnare här på den lilla gatan.
För jag har hittat mina julklappspengar! Och After Eight som jag också fick i julklapp. Och en öl i kylskåpet. Och mitt pass! Hurra! Det är lite som om mamma skulle ha anat vad som var att vänta mig, för jag hittade också ett te som jag fick av henne, Kejsarin Malja. Ett te som innehåller stora mängder av flavonoider och L-teanin som ger välbefinnande, minskar stress och förbättrar prestationsförmågan.
Tack mamma, jag skall ligga med påsen i handen och sniffa på innehållet tills jag somnar!

Grrrr!

Skit skit skit.

Har haft den sämsta dagen på väldigt väldigt länge.
När jag hade kommit mig på rätt buss så upptäcker jag att plånboken är borta. Fick hoppa av bussen och gå tillbaka till tågstationen för att försöka få tag på den. Snälla syster och hennes kämppis fick stå och vänta med min tusenkilospackning så länge jag stressade på. Ett tag trodde jag att det skulle gå att fixa, för mannen i biljettkassan sa att tåget som for mot hamnen kommer tillbaka om några minuter. När det väl kom till stationen så pratade jag med några städare som tyvärr inte kunde hjälpa mig, så jag gick tillbaka till biljettförsäljaren. Surprise surprise så hade han måkat sig och trott att jag kom från Hesa (såg det ut så?). Jag hade alltså frågat efter plånboken på fel tåg och nu var det för sent att göra något åt saken, för alla hade redan slutat för dagen. Så tack VR!

På busshållplatsen stod mina tusenkilosväskor och väntade på mig och där var jag också tvungen att strunta i min värdighet för en liten stund; säga några välvalda svordomar och fälla en del tårar över mina försvunna plastkort.
Syster tvingade hem mig med bussen och väl hemma möts jag av ett litet helvetiskt kaos också. Renoveringen i lägenheten är i full gång och vattnet är avstängt.

Så nu är jag en såndär person som saknar vardagliga bekvämligheter som rinnande vatten. Jag har kanske några tiocentare på botten av en skål och skulle jag mot förmodan lyckas skrapa ihop en vettig summa av dem så har jag ändå varken studiekort eller andra rabattkort så att pengarna skulle räcka till något. Och inga vettiga ID-handlingar heller. Och ingen åtkomst till min internetbank.

Jag vet att jag är jävligt patetisk och högst antagligen är det mitt eget fel att den har försvunnit, men om någon nu ändå undrar: Ja! Det är synd om mig!

Jullovet

Jullov är lite för mycket klockan som hänger på väggen och som går tio minuter för sent men som ingen orkar bry sig om. Jullov är lite för mycket tjugofyra timmar som man inte har en aning om vart försvinner. Jullov är lite för mycket snö på skogsstigen som gör att hela rundan tar en timme längre än i normala fall. Jullov är lite för mycket händelser, måltider, aktiviteter och människomöten i det verkliga livet för att man alls skall ha tid att göra något annat, alternativt. Och kommer man på att blogga så förvånas man antagligen av att tiden på dygnet inte alls är den man trodde eller att fingrarna har glömt bort hur de skall löpa över ett tangentbord.