Grrrr!

Skit skit skit.

Har haft den sämsta dagen på väldigt väldigt länge.
När jag hade kommit mig på rätt buss så upptäcker jag att plånboken är borta. Fick hoppa av bussen och gå tillbaka till tågstationen för att försöka få tag på den. Snälla syster och hennes kämppis fick stå och vänta med min tusenkilospackning så länge jag stressade på. Ett tag trodde jag att det skulle gå att fixa, för mannen i biljettkassan sa att tåget som for mot hamnen kommer tillbaka om några minuter. När det väl kom till stationen så pratade jag med några städare som tyvärr inte kunde hjälpa mig, så jag gick tillbaka till biljettförsäljaren. Surprise surprise så hade han måkat sig och trott att jag kom från Hesa (såg det ut så?). Jag hade alltså frågat efter plånboken på fel tåg och nu var det för sent att göra något åt saken, för alla hade redan slutat för dagen. Så tack VR!

På busshållplatsen stod mina tusenkilosväskor och väntade på mig och där var jag också tvungen att strunta i min värdighet för en liten stund; säga några välvalda svordomar och fälla en del tårar över mina försvunna plastkort.
Syster tvingade hem mig med bussen och väl hemma möts jag av ett litet helvetiskt kaos också. Renoveringen i lägenheten är i full gång och vattnet är avstängt.

Så nu är jag en såndär person som saknar vardagliga bekvämligheter som rinnande vatten. Jag har kanske några tiocentare på botten av en skål och skulle jag mot förmodan lyckas skrapa ihop en vettig summa av dem så har jag ändå varken studiekort eller andra rabattkort så att pengarna skulle räcka till något. Och inga vettiga ID-handlingar heller. Och ingen åtkomst till min internetbank.

Jag vet att jag är jävligt patetisk och högst antagligen är det mitt eget fel att den har försvunnit, men om någon nu ändå undrar: Ja! Det är synd om mig!