Alltså på riktigt, vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Klockan är nio på kvällen, jag sitter i skolans datasal och kämpar mot min deadline som närmar sig för varje minut.
Min kropp känns febrig, mitt huvud är tungt som bly och mina ögon är sjuka av att ha stirrat på en datorskärm hela dagen. Just nu sitter jag här och väljer mellan att bita ihop och kämpa vidare, eller bara ge upp och gråta en stund över att allt är så jobbigt och skämmas över att jag inte är duktigare eller bättre än såhär. Kanske är det jag som ger upp för lätt, som inte har förstått att det är såhär man skall bedriva universitetsstudier, med blodsmak i munnen och flimmer för ögonen. Om det är det som är sanningen så vill jag inte vara med längre!
Förresten, glömde att påpeka, mellan allt datorstirrande och tangenthackade har jag spenderat tid i en svettig gymnastiksal med 25 skrikande ungar och försökt leka och springa och skratta och blidka och hoppa och rulla och vara allmänt trevlig och tillmötesgående. Men nu orkar jag inte mera. Ursäkta allt mitt gnäll, men jag orkar inte. Kanske väljer jag att bara gråta en stund, trots alla okända människor som också spenderar sin måndagskväll i Arkens ljuva datasal.
Må detta kandidatskrivande snart ta slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar