Jag ger upp och går hem, kokar en kopp te åt mig och ser på ett avsnitt Friends, eller läser lite i Språktidningen som damp ner i postlådan.
Kanske kommer kandi-helvetet att ordna sig på något sätt, kanske (men det här är bara en teori ännu) kommer jag att orka producera mera text bara jag får sova en liten stund först.
Jag känner mig som världens looser för att jag inte är någon HC-kandiskrivare som orkar sitta i samma datasal i 12 timmar en och samma dag. Bara att inse, produktionen har stannat för idag. Deadlinen är skrämmande nära nu, men jag går rak i ryggen hemmåt och skäms för allt jag inte har kunnat åstadkomma trots att tiden har varit mig given.
To be continued...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar