Gick just till butiken iförd fleecekaliser. En längre topp skylde övredelen av dem, så att det på långt håll såg ut som svarta tights. På nära håll såg det nog precis ut som det de i själva verket är, kalsonger i fleecetyg. Detta bevisar dock ytterligare mina nya slakasbyxors överlägsenhet gentemot de rosa grisbyxorna. Iklädd dem finns det ingen tvekan om att ombyte måste ske vid affärsbesök, även om det är ett sista minuten sådant. Dels för min egen skull, dels för hela resten av mänskligheten. Med de nya slakasbyxorna kände jag mig däremot nästan attraktiv, nästan så att jag skulle ha kunnat gå längre än de tjugo metrarna till Puhakka.
Förövrigt kan jag konstatera att jag har kandiångest, big time. Ikväll skall min skiss vara inlämnad, men jag har svårt att få ordning på mina tankar och planer. Jag har också utvecklat ett nästintill sjukligt sockerberoende som jag försöker bota genom att enbart äta fruutsche. Det går inte så bra med tanke på den ovannämnda ångesten. Får väl ta nya tag när skissen är inlämnad. I värsta fall först när kanden är inlämnad. Självdiciplin till tusen alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar