Första gången

I kampen mot sockret kommer jag på mig själv med att köpa nästan vilka slags frukter som helst. Det slog mig när jag stod böjd över roskisen och skalade min apelsin, att detta har nog aldrig hänt förr. Seriöst så tror jag att det var första gången i mitt liv som jag har köpt apelsiner åt mig själv. Så, nu är det gjort och jag är en erfarenhet rikare. Känns inte så värst speciellt egentligen.
Min vardag präglas tydligen just nu av "första gången händelser", för jag var med om en annan sådan idag också. Mitt gymkort aktiverades på nytt idag efter att ha haft jullov i lite mer än en månad (ah, känslan av att vara tillbaka, doften, ljudet, brädan framför mig och hantlarna på sidan om och bastun, framförallt bastun, kan inte förstå varför jag hade så svårt att släpa mig dit i höstas). Och för första gången sedan jag blev medlem där så pratade någon som jag inte känner med mig, alltså vi hade verkligen en diskussion. Jag hör ju nu själv i efterhand hur sad det låter. Men oftast så har alla där så bråttom och är så fokuserade på det som de gör att det inte är mer än artighetsfraser som utbyts. "anteeks" "onks tää sun" "onks paikkoja vts:ään enää"
Men detta var alltså en diskussion, som pågick ända tills passet skulle börja, då var vi tvugna att fokusera igen. Jag skall nog återvända dit snarast möjligt, det var trevligt att vara tillbaka och det tog inte alls så länge att cykla dit och var inte alls så tungt som jag hade föreställt mig. Hurra!