3 is a magic number..

Nämnde jag att det värsta som finns är att börja kl.15 på eftermiddagen? Hela dagen befinner man sig i ett planlöst tillstånd där man inte hinner ta itu med någon större sak, och inte alltför många mindre saker heller. Stadiet mellan att iklä sig rosa grisbyxor och att iklä sig arbetskläder känns helt enkelt onödigt. Idag har jag alltså enbart gjort några mindre krävande saker. Jag har stigit upp och läst tidningen, spelat Guitar Hero, facebookat, plockat ögonbrynen, svängt på min amaryllis så att den kan betraktas ur en vackrare vinkel, vikt kläder och lagt in dem i skåpet. Och snart om en liten stund, lagom tills jag skall cykla iväg till jobbet så kommer det att börja skymma. Och sedan, när jag cyklar hem igen, så är det kolmörkt. Och dit for hela min dag.
Sa jag att jag är mycket glad över att endast ha tre jobbskift kvar? Så att jag äntligen kan få lite julefrid och julefröjd. För snart går jag sönder.

Release me

Jag är så trött, ändå så är min dygnsrytm så uppochnervänd så att jag har svårt att bara gå och sova. Eller för att säga som det är, att slita sig från internets magiska värld.
Imorgon har jag mitt sista jobbskift före nyårsafton, sista skiftet på tuore också för den delen. De återstående två skiften skall jag få sitta i kassan. Äntligen har planerna inför nyårsafton kommit igång på allvar, bara en dag har vi på oss att planera färdigt, men jag har höga förväntningar. Med lite tur och lite planering till så blir det nog ett fantastiskt nyår.
Jag hoppas förövrigt att nästa år också skulle bli fantastiskt. Men vem gör väl inte det? År 2009 var ju nog ett spännande år, men mera om detta i min årskrönika, som jag förövrigt dyrt och heligt lovar att skall publiceras. Jag har fuskat alltför mycket med skrivandet av en sådan de senaste åren. Så håll upp ögonen, snart finns den på en blogg nära dig.

Hörde på en av favoritlåtarna ikväll, många gånger, om och om igen. Om jag blundar så ser jag allt tydligt framför mig. Om jag sjunger med så känner jag hur det speglar min sinnesstämning just nu, det speglar nåt som finns i mig ganska ofta. Borde kanske ta tag i det, borde kanske låta bli.

i am the wilderness locked in a cage.
i am a growing force you kept in place.
i am a tree reaching for the sun, please don't hold me down.
please don't hold me down.

i am a rolling wave without the motion.
a glass of water longing for the ocean.
i am an asphalt flower breaking free, but you keep stopping me.
release me.
release me.

i am the rain that's comming down on you.
that you shielded yourself from with a roof.
i am the fire burning desperately, but you're controlling me.
release me.
release me.

Förnedring

Något av det kanske mest förnedrande som finns måste ju vara att falla omkull. Värst är det kanske att komma cyklandes med ett självsäkert uttryck som säger att jag har situationen helt under kontroll...och sen faller man. Fast inte är det heller nådigt att falla när man är gåendes, då tycker man ju att man skulle ha mera kontroll över sin kropp än när den är högt uppe på cykeln. Själva förnedringen försöker man ju undvika genom att stiga upp igen, så fort som bara möjligt. Ju fortare man kommer därifrån, desto mer visar man på sin otroliga förmåga till självkontroll och överlevnad. Jag tror tyvärr inte att något blir bättre av att man bara stiger upp och nästan joggar därifrån, tvärtom. Förnedringen är ett faktum.
Orsaken till detta val av ämne är att jag, när jag klickade in mig till svtplay för att kunna ta del av senaste program av På Spåret, ser att en av dagens huvudnyheter är den plötsliga halkan. Underrubriken lyder: Se massvurpan. Jag klickar, förstås. Och jag får se inte mindre än en fotgängare och tre cyklister som faller omkull på samma ställe på inte mindre än tio sekunder. Så där lagom underhållande. Och stackars, stackars människor som hamnade på nyheterna. Förnedringen är ett faktum.

Tentläsning

Jag kan inte komma på att det en enda gång skulle ha hänt tidigare att det är hela fyra dagar kvar till tent och jag har börjat plugga. Och det är inget slumpmässigt bläddrande i papper vi talar om, utan äkta hardcore strategiskt pluggande, kapitel för kapitel. Hittills har jag antecknat två viktiga punkter i mitt lilla röda häfte; adjektivet böjs alltid alltid utgående från substantivets genus, förvånansvärt många placeras dessutom före substantivet och att en gång är une fois. Det senare för att jag fick lätta nervfel då jag aldrig tycktes kunna memorera det. Så att.

Idag är det dessutom fest (!!) för allas vår Fpa Kela, har beslutat att gå i borgen för mig och jag kan från och med idag börja lyfta studielån. Tack så mycket Fpa för vänligheten, nu kan jag göra annat än sitta och knapra på mina sista knäckebrödsskivor och nu kan mina små små syskon få annat än försök till stickade halsdukar till julklapp. Hurra!
För låt oss möta sanningen, studiestödet är precis vad namnet säger, ett stöd, men det är inget som man överlever på i en hel månad. Inte om man vill kunna äta annat än havregrynsgröt, gå på sina olika tandläkarbesök, kanske vara medlem i ett gym och använda linser lite sådär ibland.

Nu måste jag ju visa åt Fpa att jag också förtjänar deras förtroende. Bäst att läsa ett kapitel till innan jag går och sova, det blir inget mindre än det spännande kapitlet Vous êtes en vacances?

Godnatt!

Tandsten

Har idag gått igenom smärtsam behandling nummer 1: borttagning av tandsten.
Jag kom helt open-minded till tandläkaren, och det var ganska trevligt till en början. Lite skrap skrap här och där och Mariah Careys I wanna know what love is i bakgrunden. Det var när blodsmaken började ta över och när skrap skrap var mera riv riv på de mest trånga ställen i munnen som jag inte tyckte att det var så trevligt längre. Tandhygienisten gottgjorde dock detta med att stryka vattenmelonsmakande fluor på mina tänder i slutet av behandlingen. Jag skulle ha kunnat äta upp all fluor som fanns i hennes burk, men jag behärskade mig och tur var väl det. Så nu har jag tänder vita som snö och mellanrummen mellan tänderna som tidigare var fyllda med tandsten är så vassa att man nästan skär sig på tungan. Tack studenthälsan för er ömsinta omvårdnad av mina tänder.

Ikväll blir det dessutom sitz för alla som har varit funktionärer i ÖN under hösten. Temat är Punk. Skall snart blanda ihop en sockervattenblanding och smeta i håret, klippa sönder lite strumpbyxor, sota ögonen och lacka naglarna svarta. Mera punkare än så tänker jag inte bli.