Såg på TV4s underhållningsprogram "Grannfejden" för nån dag sedan och kunde inte förstå att det på riktigt finns människor med sådana otroliga problem och en förmåga att störa sig på andra. Fick ikväll beviset, de finns verkligen, otroligt men sant!
Lite efter kl.23 ringer det argt på dörren, en lång och ihärdig ringning, jag offrar mig och går och öppnar. Där står han, grannen från helvetet, en ung, lång, blond, intetsägande man. Tänk er en telefonsäljare utan charm alls. Tycker att vi har för mycket ljud, det hörs alltför bra ner till dem. Frågar om vi har mattor på golven (alltså va? vill han att vi ska ha heltäckningsmatta? och är han villig att betala för flera mattor?), menar att det är tystnad kl.22 (det är det INTE). Jag påpekar att vi är tre personer som ser på TV och inget mer speciellt med det. Jo förresten, vi dricker lingonsaft och äter av min hallonpaj. Alltså, kan vi bli mera mommo?
Idol-kvällarna och fredagsmyset är heligt för mig och nu är jag i uppror när grannarna kommer och stör oss! (Det är inte första gången de ringer på några minuter efter elva, eller bankar i taket när vi skrattar för högt, eller bankar bara man ens får för sig att andas lite).
Jag hoppas att ni grannar i lägenheten under mig läser detta, för det här ska ni få fan för!
Jag tänker skällande hund, vrålhög musik i flera timmar per dag, mikrofon så de hör mina hostningar om nätterna. T är lite mer försiktigare i sina planer, han tycker att vi kan kasta in några öronproppar genom deras brevinkast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar