Så går en dag från vårt liv och kommer aldrig åter

Puh, man blir alldeles matt av att vara så hurtig och effektiv som jag är! Just nu sitter jag i Arken bibban och samlar inspiration för att skriva nästa analys, har redan lämnat in en stycken sådan denna gråa förmiddag.
Och ja, tackar som frågar, det går riktigt bra med mitt nya liv. Har stigit upp före klockan åtta nu i dagarna tre, kokat te och myst en stund framför Min Morgon. Får se hur länge inspirationen håller i sig, hehe.

Nu är det dags att skapa ett dokument för min ytterst kvalitativa analys av Ibsens Vildanden.
På återseende!

Dagsplanering

Igår sent på kvällen blev jag radikal och bestämde mig för att noggrant börja planera mina dagar in i minsta detalj. Hittills idag har jag lyckats följa mitt schema rätt så bra. Just nu har jag fritid om någon undrar, men om tio minuter står det middag på schemat. Sen skall det ännu bli länk med Tindrorna och sedan öl med två fina flickor som jag inte har träffat på länge.
Jag trodde att jag skulle dö av att stiga upp så tidigt som jag gjorde denna morgon, och att därtill cykla iväg till skolan i den arla morgonkylan. Men nej. Och om man ändå tvivlar så kan man alltid kolla på mitt ämbetsbetyg, för där står det klart och tydligt under mitt socialskyddssignum: ELÄÄ!

Nu är fritiden slut! Puss och hej!

Oproduktivt

Jag tror att jag har höstlov ännu, men jag är inte riktigt säker.
Vad jag vet är att mina dagar hittills den här veckan, har byggts upp av total oproduktivitet mitt på dagen, för att sedan bestå av flera olika aktiviteter kvällstid, så att man får jogga från ställe till ställe.

Nu har jag dock bestämt att när jag sätter punkt för det här inlägget så skall jag städa. Kom just på att det skulle vara trevligt att sticka också...

... eller erövra världen tillsammans med kusinerna...

Höstlov part 2

Oops, jag råkade klippa av mig lite hår idag..

Det fanns en ledig tid vid frissan efter att lillebror hade klippt sig och jag tackade ja till den. Femton minuter hade jag på mig att byta från fleeckaliser till representabelt (nej, just det, man skall vara som allra snyggast när man besöker frissan) utseende.

Jag tror att det var chocken, för plötsligt hör jag mig själv säga åt frissan att hur skulle det vara med lite snedpannlugg. Snedpannlugg!

Så nu sitter jag här och snyftar lite över mitt korta hår.

Annat som har hänt idag: jag har köpt en tavla som föreställer Striba (August Strindberg för den oinsatte) från Loppishallen.

Dagens ord

Besöket hos mormor gav mig bland annat ett nytt ord och några ihopklibbade eukalyptus.

Vi försökte diskutera hurudan bukett med blommor vi skulle beställa till lördagen. Mormor hade en bestämd åsikt och det var att blommorna inte får vara braskande.

Det upprepades flertalet gånger och jag lyckades hålla mig för skratt. Men visst håller jag med mormor, jag är inte heller så mycket för braskande färger och buketter.

Om man skulle beskriva hela vår släkt kunde man väl säga att vi alla är motsatsen till braskande.

I samma stund som ordet uttalades lovade jag mig själv att åldras tillsammans med det språk jag använder nu. I alla fall lovade jag mig att aldrig skämmas för att använda ord som andas förfluten tid. Och att bjuda barnbarnen på ihopklibbade eukalyptus.

Från och med nu

Står i din port står bara still,

för en minut sen var du min.

En tredjedel av den jag var går hem

för en är krossad en är din.

Det här är slutet på vår film.

Från och med nu.

Från och med du.

Ser dig på blåa i april,

i telefon i nya jeans.

Men jag har samma trasor

går och röker samma Malboro

Jag minns, varenda scen i från vår film.

Från och med nu.

Från och med du,

jag blir aldrig samma,

från och med du.

Somliga ljus brinner aldrig ut.

Står inte ut, står inte ut.

Ett år försvinner utan ljus.

Även om ett sekel går så ska jag alltid vänta på vår tur,

från och med då.

Från och med du.

Från och med du.

Jag blir aldrig mer densamma,

jag blir aldrig den samma som förut

Somliga ljus brinner aldrig ut.

Och i din port har ingenting

ändrats utan just på din

för bredvid ditt namn står ett namn till.

Det är ett tag sedan jag på allvar har löst några matematiska uppgifter, men så mycket kan jag räkna ut att av de delar som jag bestod av för ett år sedan, finns det inte mycket kvar idag.

Ändå känner jag mig mera hel än på länge, jag känner mig som jag. I alla fall just idag, i den här stunden.

Höstlov

Firar för tillfället ett riktigt klischéartat höstlov hemma hos mamma, pappa och bröderna.

Idag har jag sovit länge, för att sedan läsa ÖT i en hel evighet, gått på hundpromenad, besökt Prisma (förstås!), bakat äppelpaj och druckit kaffe, gått på skogspromenad och plockat mossa med mor (något till skolan, förstås!), inspekterat villabygget, stickat, stickat stickat. Nu har jag stickat vantar så att händerna domnar.

Imorgon följer en storartad fortsättning då vi skall besöka mommo, räfsa löv hemma hos moffa, besöka den lokala blomsterhandeln för att planera begravningsbukett, kanske dricka lite kaffe där mellan varven, jag har planerat in bakning också, måste köpa mera garn till mina vantar.

Missförstå mig inte, jag är för tillfället, efter en dag, mycket nöjd med att spendera tid på egentligen ingenting, eller kanske det här är det som är det viktigaste i livet. Det tror jag nog egentligen.

Mammas förslag på en dagsutflykt till grannlandet och Haparanda mottogs dock mycket positivt av mig!

Nu är det krig!

Såg på TV4s underhållningsprogram "Grannfejden" för nån dag sedan och kunde inte förstå att det på riktigt finns människor med sådana otroliga problem och en förmåga att störa sig på andra. Fick ikväll beviset, de finns verkligen, otroligt men sant!

Lite efter kl.23 ringer det argt på dörren, en lång och ihärdig ringning, jag offrar mig och går och öppnar. Där står han, grannen från helvetet, en ung, lång, blond, intetsägande man. Tänk er en telefonsäljare utan charm alls. Tycker att vi har för mycket ljud, det hörs alltför bra ner till dem. Frågar om vi har mattor på golven (alltså va? vill han att vi ska ha heltäckningsmatta? och är han villig att betala för flera mattor?), menar att det är tystnad kl.22 (det är det INTE). Jag påpekar att vi är tre personer som ser på TV och inget mer speciellt med det. Jo förresten, vi dricker lingonsaft och äter av min hallonpaj. Alltså, kan vi bli mera mommo?
Idol-kvällarna och fredagsmyset är heligt för mig och nu är jag i uppror när grannarna kommer och stör oss! (Det är inte första gången de ringer på några minuter efter elva, eller bankar i taket när vi skrattar för högt, eller bankar bara man ens får för sig att andas lite).

Jag hoppas att ni grannar i lägenheten under mig läser detta, för det här ska ni få fan för!
Jag tänker skällande hund, vrålhög musik i flera timmar per dag, mikrofon så de hör mina hostningar om nätterna. T är lite mer försiktigare i sina planer, han tycker att vi kan kasta in några öronproppar genom deras brevinkast.

Fredagsmyyys!

Ah, låt mig lovprisa Google Analytics än en gång!

Ordet städhandskar ligger nu tvåa i statistiken över vilka ord som männskor googlar på och hittar hit till bloggen. Det mer logiska Lina Nyman ligger etta, surprise surprise.

Idag vill jag också lovprisa att det är fredag, vilket innebär fredagsmys! Jag har inte en endaste sekund ångrat att jag köpte hem Sveriges kanaler. Det innebär att jag får se på Idol varendaste fredag och att alla självmant bjuder in sig, så jag behöver inte ens ha dåligt samvete för att ligga hemma på soffan varje fredag. Måste bara se till att städa städa varje fredag. Men det borde ju gå hur lätt som helst, jag är ju städhandsk-ägaren personifierad tydligen!

Låt mig, utan den minsta självbevarelsedrift, dessutom genom en bild illustrera hur det brukar se ut när jag städar. Bortse från allt det svettigt sliskiga och tänk mera Desperate Housewives stil:

Utrensning

Insåg att jag har tusen saker i kylskåpet (okej, inte tusen, men många, ni fattar) som måste ätas upp illa kvickt, annars kommer de att bli dåliga. Så här sitter jag och äter nystekta abborfiléer (mm, de bara smälter i munnen), dricker oboy (mjölken surnar, inte pulvret), äter rostatbröd. Grynost, oliver och lite sånt.
Lite för snabbt insåg jag att det stod 11.11 på brieosten och inte 11.10 som jag först trodde. Synd, jag får inte äta brieost ikväll alltså.

Och ja, om någon undrar. Min vana trogen så har jag en deadline som jag kämpar mot. Eller heh, kämpar är väl inte rätt val av verb, effektivt förtränger är väl mera träffande.

Ps. Titeln på inlägget har lite med boken att göra. Den är bra, läs den! DS.

Ack, sjukdomen

Idag skall jag bara läsa läsa läsa läsa läsa. Jag har drabbats av en envis höstförkylning som till en början alltid gav med sig sådär efter halva dagen, nu mina vänner är klockan halv två på dagen, och jag kan fortfarande inte svälja.
Så, läsa var det. Underbara kvinnor vid vatten av Monika Fagerholm, Älskad. Saknad. av Joyce Carol Oates och kanske, on top of that, en spännande ungdomsroman i stil med Syskonkärlek av Katarina von Bredow.
Det är verkligen spännande, men jag är så rastlös så rastlös och ändå "så suk så suk" att hela den här dagen verkar vara en kombination av ting som inte går att kombinera. Nåväl, på med fleecekaliserna och stickasockorna och fram med alla litterära utmaningar!

Katastrofen

De här senaste veckorna har jag för första gången i mitt liv tror jag, på allvar förstått att det överhuvudtaget förekommer ett s.k. teodicéproblem. Varför händer dåliga saker åt bra människor? Jag har ingen aning, jag bara vet att det händer. Tidigare har det bara varit barnen i Afrika och människorna i tsunamikatastrofen. Eller bara och bara, men det har inte berört mig, jag har inte kännt någon som var där, som har kännt, som har upplevt. Men nu kryper det bara närmre och närmre, och ju närmare det kommer, desto mer övertygad är jag om att dagarna tills min egen katastrof kommer att inträffa är räknade. Min skyddade bubbla som har hållts osprängd i lite på tjugotvå år kommer säkerligen att sprängas innan någon ens har hunnit räkna till tio. Jag känner mig som filifjonkan som väntar på katastrofen, men jag tycker inte om den. Jag väntar inte på den med skräckblandad förtjusning, utan mera med en allvarsam förundran om hur det kommer att vara när den väl drabbar mig.
Missförstå mig inte och tro inte att jag går omkring och har en negativ inställning till livet i allmänhet. Nej, jag är bara förundrad över att jag hittills i mitt liv har kommit så lätt undan.
Nå, det lär väl bli ändring på det inom snar framtid. Fast det hoppas jag ändå inte.




Fotnot: lugnet på bilden är tänkt att symbolisera lugnet före stormen, men man får naturligtvis ha en egen tolkning av den också. Bilden alltså.