Någon nämnde en flaska vitt.
Sedan stod vi där, alla vuxna i familjen, och för en liten stund kändes det som att det inte var så huvudlöst mycket kvar att göra inför det stora kalaset.
Det var det godaste glaset vitt som hade intagits på länge, Ruffino Orvieto, så var den dryckens namn.
Nu släcks snart lamporna, dammsugaren suger sitt sista korn damm, bordet är dukat, maten är fixad, naglarna är lackade, skjortan struken, vimplarna sydda, instrumenten stämda.
Nu hoppas vi bara på sol och inget regn.
Det känns nästan roligare än inför min egen studentfest, mer förväntansfullt.
Det är något magiskt med fester där alla har tänkt och så många har kommit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar