Ni kanske vet känslan, när man har stridit hårt och envist för något, stått upp för den saken, verkligen gjort sitt yttersta för att andra skall tycka på samma sätt som en själv.
Så nu frågar jag bara dig Paolo Coelho, hur tänkte du när du författade Zahiren?
Här har jag stått upp för dina böcker, tyckt om dem, varit fascinerad av dem och försökt få andra att förstå allt det fantastiska. Och så har du skrivit en bok som Zahiren.
En märklig, nästan självbiografisk bok som försöker, med betoning på försöker, vara djup. Det finns ingenting speciellt mänskligt i den och dialogerna som personerna i boken för, är som tagna ur en såpopera. Bara att såpoperor aldrig ens har försökt låtsas vara djupa för att sälja bättre.
Ja, jag måste erkänna att jag är lite besviken. Jag som stod upp för dig.
Men Elva minuter, av samma författare, den är bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar