Måndagsmelankoli

Sitter ensam i vårt boktorn, tittar ut genom fönstren och ser hur den sista novemberdagen regnar bort. Mycket snart måste jag börja jobba, jobba, jobba. Har kommit så långt att jag har kopierat en artikel som jag behövde till min undersökning och startat upp min dator. Nej förresten, jag har två understrukna fraser i artikeln; ur genus- och generationsperspektiv och det visuella och verbala paradigmet för maktkamp, det blir nog en fenomenal undersökning om jag fortsätter i den här takten..

Jag som tänkte att jag skulle ha en effektiv vecka efter att inte ha gjort något ansträngande i två dagars tid. Nu sitter jag här istället, stirrar tomt ut i luften, känner att jag helst av allt bara skulle vilja vara kvar hemma under täcket, ligga där och titta på min julbelysning istället. Varför kan man inte få göra sådant utan dåligt samvete?

Något senare: Var tvungen att ta paus i bloggandet, det kom en massa okända människor upp hit i tornet, och då måste man ju åtminstone låtsas att man gör något. Men de var här så länge så att det som jag låtsades göra faktiskt blev gjort i verkligheten också. Nu har jag beställt efter en bok som kanske, kanske, om jag har tur, innehåller någon teori som jag kan använda mig av! Hurra, hurra!

Nu kan jag alltså med gott samvete njuta av lite julmusik igen. Favoriten från helgens adventskonsert är Julsång -86, men just nu är det den här som spelar i mina hörlurar:

have yourself a merry little christmas, let your heart be light.
from now on, our troubles will be out of sight.
have yourself a merry little christmas, make the yule-tide gay.
from now on, our troubles will be miles away.
here we are as in olden days, happy golden days of yore.
faithful friends who are dear to us, gather near to us once more.
through the years we all will be togheter, if the fates allow.
hang a shining star upon the highest bough,
and have yourself a merry little christmas now.

Lillajul

Snart börjar lillajulstädningen i detta hushåll; stjärnor skall hängas upp, ljusstakar skall åter lysa och planen är att en slags julefrid skall fylla hela lägenheten tack vare denna städning. Förstås måste man ju inleda hela städandet med att skapa en spellista med julmusik på Spotify, först efter det kan man inleda städandet på allvar. Synd bara att högtalarna på min minilaptop är så värdelösa att man helst skall sitta med datorn i famnen när man skall lyssna på musik..
Nej, jag skall nog verkligen skärpa till mig, mycket snart.

Ikväll är det glöggrundan här i Åbo, jag kan inte låta bli att tycka om den tillställningen. Inte nog med att glögg är en av de bästa drycker som någonsin har skapats, det är dessutom trevligt att gå omkring och mingla med människor som man annars kanske inte träffar så ofta. Måste bara komma ihåg att fixa fram lämplig glöggmugg, den jag hade förra året var på tok för liten.
Före glöggrundan, som ju börjar först vid midnatt, skall jag till vän H på fest. Jag och en massa människor som jag antagligen inte känner, men det kan bli rikitigt bra det också, ibland måste man våga ta lite chanser. Och egentligen så tycker jag ju om nya sammanhang, nya umgängeskretsar och nya möjligheter.

Nu: städning
Sen: en hel helg med glögg, fest, adventskonsert, mera glögg, kanske fm-tävlingar, styssekväll och annat trevligt

Gränslöst

Har hängt i sambo E:s rum hela kvällen och testat min facebooksida och tänjt dess gränser. Jag insåg inte att något var fel tills jag plötsligt får ett meddelande om att någon gillar det faktum att jag inte är singel längre. Klickar in mig på min profilsida, och mycket riktigt så är Lina Nyman no longer listed as single. Inte i ett förhållande heller, utan i något gränsland där mitt emellan. Hur tänkte facebook då? Samtidigt ser jag också att jag i samma veva har ändrat min religiösa övertygelse. Oroväckande. Vad skall folk tänka om mig när de imorgon bitti, med kaffekoppen i högsta hugg, klickar in sig på facebook och ser dessa två meddelanden i ovan nämnda ordningsföljd, som om de skulle ha något med varandra att göra.
Nej, det är nog sista gången ja försöker tänja på min facebooksidas gränser, uppenbarligen finns det inga sådana.

Herr Madrass

Det står en madrass i mitt rum sedan helgens bästaste besök.
När jag igår stod och betraktade den slogs jag av en oänligt stor lust att bygga en koja av den, ha några täcken och kuddar inne i kojan, en liten läslampa så att man kan läsa en bok eller två och en bricka med saft och bullar. Jag hade redan några som hade lovat att komma på saftkalas när den blev färdig. Men det hela föll på att det inte fanns en spik på just rätt ställe i väggen. Och vi har betongväggar, så det är rätt så svårt att spika. Dessutom misstänker jag att hela den idealiserade idén om kojor i ens eget rum snabbt skulle ha falllit på det att jag är ganska så mycket längre än när jag senast byggde en koja. Jag vågar inte säga hälften så lång, men nästan.
Så nu står det en madrass i mitt rum, till synes helt utan uppgift.
Snart bärs nog herr Madrass upp på vinden igen, där han egentligen hör hemma.

aina sekä maanantaina, tiistaina, keskiviikkona ja torstaina.

Måndag idag.
Egentligen har jag konstaterat att alla dagar känns likadana. man borde alltid städa, alltid diska, alltid plugga och alltid stiga upp tidigt på morgonen. Ändå så gör man (läs: jag, men jag tror nog att detta fenomen gäller fler än mig) sällan det. Så egentligen var denna måndag inte tyngre än någon annan dag. Jag snoozade länge (vi pratar alltså om över en timme), låg kvar i sängen och läste lite, frukostkaffade med sambo E, samma sambo poppade popcorn och så såg vi på friends, jag var närvarande på franska föreläsningen, åt en sen lunch med J, var närvarande på teater och drama kursen, blev bjuden på mat av Österbottniska Nationen.
Och vem bryr sig? Men ni kan ju för vänlighetens skull lägga märke till den sista punkten, blev bjuden på mat av ÖN. Det är inte varje dag man blir det. Riktigt trevligt var det också, med bra bordssällskap och bra mat. Jag trivs bäst i Österbotten, opp i Pampas vill jag bo...

Annat trevligt som händer den här veckan är att ÖN ordnar spelkväll, vi har ingen talspråksforskning på torsdag vilket betyder att jag kan spela för fullt på onsdag OCH (!!) att bästaste L kommer på sitt första besök ever denna helg. Det skall bli fest!

Nu skall jag återgå till att göra ingenting, det är ju ändå måndag!

Verklighetsflykt

Det är alltid bra att inleda morgonen med en timmes morgonkaffe-stund för att sedan få fortsätta med en timmes lunch. Med en sådan inledning på dagen är det inte mycket som kan gå snett. Värst är de dagar som man planerar mycket inför, sådana där man har ett mycket tajt tidsschema, då kan allt gå fel. Som i söndags till exempel. Men idag har jag alltså tagit mig tid, en föreläsning (värdelös) och ett möte är allt som var inplanerat. Tror att jag till och med skall skippa kvällens halvt inplanerade träningspass och fara på glögg- och bullakväll istället.

Igår tog jag mig tid och läste lite ur min dagbok som jag skrev från att jag var fjorton år, tills nångång när jag gick i gymnasiet. Jag grät lite över hur otroligt omogen och töntig jag verkligen har varit, skämdes över mina starka känsloyttringar och skrattade åt mina fåninga åsikter. Jag hade nog stundtals svårt att känna igen mig i tonåringen som har skrivit allt som stod där. Tänk vad fint att man har kunnat utvecklas och komma vidare från sina tonårsfunderingar, och vilken oändlig tur för omvärlden. Samtidigt som det ibland är svårt för mig att veta vem jag verkligen är. Är jag egentligen den som jag var under hela min tonårstid, eller är jag den som jag har valt att vara nu som tjugoettåring? Är jag det som jag själv tror att jag är, eller är jag det som andra människor tror att jag är? Eller är det kanske en blandning? Att jag skulle fyllas av existentiella frågor enbart genom att läsa lite gammalt fjorttis tjafs var jag verkligen inte beredd på.

Idag är mina naglar lackade i en barbierosa nyans och hela dagen känns rätt så lycklig på något sätt. Kanske det hänger ihop. Jag tror på att bearbeta saker genom att göra andra saker som man blir glad av. Får se om det håller i slutändan.

Nu har jag tröttat ut alla, inklusive mig själv, med tusen kilometer långt blogginlägg. Men det är en bra verklighetsflykt. Speciellt när man har skolarbeten som skall skrivas.

när det aldrig blir som man tänkt sig.

Dagens plan: stiga upp tidigt, studera, göra ett snabbt besök på föreningsmässan där flickorna skulle uppträda, studera, laga risotto, studera

Resultatet av dagen hittills: jag försov mig, sprang iväg till föreningsmässan och kom inte hem på flera timmar. Redan där kan man ana att planen inte kommer att lyckas riktigt till punkt och pricka, men värre blir det. Jag kommer hem, det är redan mörkt ute. Kokar upp vatten, häller i det mörka riset som skall göra min risotto hälsosam, läser på förpackningen. Koktid 35 min! Det var där och då som jag insåg att dagens studerande inte kommer att bli riktigt vad jag hade tänkt mig. Vem kommer på att mörkt ris skall koka i 35 långa minuter? På riktigt?
Nu är jag inte enbart bitter över att min fina tidsplanering misslyckades, nu är jag mycket hungrig också!

...

Sambo E äger en diktbok, en morgon för inte alltför länge sedan hade hon högläsning ur den:

svårt att bli övergiven. svårt att älska mest.
men lika svårt att vara den som slutar älska
den som borde gå men inte går
den som inte går
men sviker
och i samma stund som sveket dödar vet man
att man älskade. att det var då. att det är över.

jag vandrar oskadd genom världen
såras enbart av dem som jag älskar
varför valde jag den ende omöjlige
bland alla otänkbara?

säkert kräver jag för mycket
men mindre kan jag inte kräva
och den som inte vågar
kan jag inte ha

jag vill inte vara den du aldrig kan vara utan
den du måste ha inom synhåll den vars luft du andas
jag vill andas själv! för min skull
jag vill vara en som du blir glad att se och då vill
vara mycket nära
en som du vill kyssa lätt och länge
tills du inte längre kysser lätt men länge

sen vill jag att du låter mej få väva vidare
och vända åter bara när vi båda vill det


det var fina ord, nerskrivna svart på vitt. så tack för dem märta tikkanen, lyrik är inte alltid bara tråkigt.

nu har oktober blivit november. oktober var en fin månad, en som jag förhoppningsvis kommer att kunna se tillbaka på med ett leende. minnas hur löven långsamt föll från träden, dofterna, värmen, dagarna som aldrig kändes riktigt gråa.
men nu är det alltså november. nu börjar de långa gråa mörka dagarna. men nu är det också tillåtet att dricka glögg och höra på julmusik. det gör vi här hemma, mycket. tyvärr så har vår lokala butik inte ännu förstått att deras mest hängivna stamkunder har glögg-cravings och att de måste börja sälja färdigblandad glögg snart!
idag är det måndag, dags att räta på ryggen och möta världen med ett leende, för nu börjar nästa hektiska vecka. presentation av min och J:s undersökning imorgon, dammiddag (Costa del Sode) på onsdag, språksitz med spanskt tema på torsdag och så en massa andra studier där emellan.
nu är det dags att skriva färdigt lite bokrecensioner, jag har två timmar på mig tills min kvällkurs börjar, före det så måste jag vara färdig!

/ Lina