Sanningen

När jag har riktigt många böcker som jag vill läsa så blir jag bara stressad, slår på alla bromsar och läser inget alls istället. Inte riktigt så smart kanske. Är därför helt förvånad över mig själv nu när jag har tre böcker på gång.

Nu skall jag fortsätta läsa den ena, många många IKEA besök för sent:

En dag i backen

Jag började dagen med att ladda med havregrynsgröt och lite 2,4,6,8 bäverhöjt (förstås!). Sedan bar det av med M för att uppleva Åbos alpina sidor.
Det var häftigt.
Skeptiska röster hade höjts om att stället inte skulle vara större än en normalstor pulkabacke.
Det var lite större.
Två liftar och tre backar större.

Sedan åkte vi hela dagen. SÅ längesedan sist jag har fått stå på en bräda. Emellanåt tänkte jag på att he hjälper int me tie kronor i bryysti och lite andra vilsna stunder i the one and only Skogis.
M och jag konstaterade att en skidsemester alla gånger vinner en solsemester eller liknande!
Och nu har jag världens bästa afterski på gång hemma i soffan. Mina ben är lite sjuka så det är i praktiken faktiskt lite svårt att fira afterski någon annanstans.

Tillåt mig att gnälla lite

Grått ute, grått inne och så vidare. Dessutom är det kallt i lägenheten. Och jag är trött. Och det är måndag. Och så tar det längre för min nya fina telefon att laddas än vad laddningen sedan räcker. Renoveringen håller fortsättningsvis på och det för med sig vissa begränsningar. Jag kom hem och tänkte fortsätta att fila på Stellas tävlingsprogram. Men något i mig sade att jag inte är helt bekväm med att skutta och hoppa runt så länge det står någon och skruvar och fixar i min tambur. Så det fick vara.
Och nu är det kallt och jag är trött och vill helst av allt sova. Men istället har jag en massa program ännu idag.
Gnäll gnäll gnäll.

Men ikväll kommer det Desperate Housewives, hurra!

Fredagsmyys

Jee jee jee! Ikväll skall min syster färga mitt hår. Hon vet dock inte om det själv ännu, men jag har ringt hennes kämppis och förvarnat.
Många är de som har påstått att det inte märks att det inte har blivit färgat sedan oktober. Snart fyra månader sedan. Stod en dag och stirrade på håret i spegeln. Stirrade lite till.
Tro mig, de fyra månaderna märks!

Snurr snurr

Jag tror att jag sov lite för länge idag. Så länge att jag inte vågade stiga upp, för då skulle arbetsgubbarna än en gång fått bevittna hur lat jag egentligen är. Ett tag funderade jag seriöst att jag skulle ljuga och säga att jag jobbar skiftesarbete, natt. Men det verkade ansträngande, så istället sov jag vidare tills de hade lämnat lägenheten.
Nu kommer jag inte riktigt igång med dagen. Har saker jag borde göra, men är lite väl apatisk till det. Sitter bara och tänker för mig själv istället. Och ja, det snurrar i min skalle...

Jag
gjorde upp en eld för dig
och nu brinner hela skogen
Nu
vet jag vad du kommer o säg
och det känns som första gången
Kom
vi visar dom att det är vi
men det visste alla redan
Ut
springer du iväg med mig
ja hör du hur dom sjunger?

Som
att allting redan var bestämt
som att jorden går runt solen
Vem
hade kunnat ta min plats
han finns ju bara inte
Dom
pratar om något underbart
jag är där jag kan berätta
Stort
större än jag någonsin trott
det snurrar i min skalle

Jag
gjorde upp en eld för dig
och nu brinner hela skogen
Nu
vet jag vad du kommer o säg
och det känns som första gången
Kom
vi visar dom att det är vi
men det visste alla redan
Ut
springer du iväg med mig
ja hör du hur dom sjunger?

ja hör du hur dom sjunger?
ja hör du hur dom sjunger?
hör du hur dom sjunger?
hör du hur dom sjunger?

Måndagsangst

Mina fördomar om mig själv har visat sig vara sanna.
Som ensamboende håller jag inte riktigt lika bra ordning på stället. Man kunde försöka skylla det på den pågående renoveringen i lägenheten, men jag väljer att inte göra det.
Jag är och förblir en stökande perfektionist. Fråga mig inte hur det går ihop.
Spontana besök undanbedes alltså från och med nu.

En städerska

Just nu står en främmande kvinna och dammsuger i mitt kök och min hall. Jag vet inte riktigt hur jag skall förhålla mig till situationen, så jag sitter i mitt rum och låtsas vara upptagen med något superviktigt arbete. Egentligen borde jag gå till badrummet och sminka mig och ställa mig sådär i största allmänhet, men jag vill ju inte verka som en sådan som inte har något viktigare för sig på dagarna än att lägga en anständig make-up. (Jag tänker mig att om det faktiskt är det enda man gör på dagarna så kallar man det också för att lägga en anständig make-up.)

Förresten, varför är det så att hela huset kryllar av män som går och mäter och mumlar, borrar lite hål, lyssnar på Iskelmä, drar några elledningar och annat sådant viktigt. Men ingen av dem kan sköta om att dammsuga bort skräpet som uppstår när de borrar. Utan till det skall det skilt anställas en kvinna. Jag bara undrar.

EDIT: Nu hörde jag dörren smälla igen efter henne. Skall övergå från det oskyldiga "måålasi" till att dansa krigsdans i hela lägenheten. Typ.

Kaffipaussi

Jag tycker om att det på Åbo-bussarna står Kaffepaussilla!
Det känns som en fin kompromiss mellan de båda språken, och alla förstår innebörden.
Efter en två timmars promenad, som nästan slutade i att jag var borttappad förevigt, ska jag nu också njuta av lite kaffepaussi. Som försenad julklapp fick jag en kaffekokare som nu används för första gången. Det är stort. Vi pratar alltså om hemmet där det officiellt är förbjudet att tycka om kaffe.

Glädjens dag!

Hurra hurra hurra!

Min plånbok är återfunnen och finns att hämtas vid hittegodsbyrån i Helsingfors. Och kan ni tänka er, dit var jag ju hur som helst på väg i helgen. Allting löser sig till sist, jee jee!
Lägenheten börjar till och med kännas lite mysig efter att jag tog mig själv i nackskarvet och röt och sade att nu är det inte synd om dig längre och nu har du tid och ork att börja fixa.
Golvet i tamburen och köket är övertäckt med skyddande skivor inför den kommande renoveringen. Väldigt smutsiga sådana. Men idag har jag skapat en stig genom de båda rummen, så att man genom att leka inte-stöta-marken kan hoppa från den ena utsatta mattan till den andra och klara sig utan att bli smutsig om fötterna. Det ni!

Jag har firat denna revolutionära uppfinning och det faktum att jag inom kort kommer att få återse alla mina efterlängtade plastkort (nåja, så kärt blir inte återseendet eftersom bankkortet är spärrat och en del av korten har jag redan beställt nya versioner av) med bl.a. detta:



Linnea borde absolut ha vunnit Idol!



Lite sånt här..


.. och lite sånt här. Både truppen Tindra och ljusen.

Lugnet efter stormen

Okej hörni, för tillfället är det lite lugnare här på den lilla gatan.
För jag har hittat mina julklappspengar! Och After Eight som jag också fick i julklapp. Och en öl i kylskåpet. Och mitt pass! Hurra! Det är lite som om mamma skulle ha anat vad som var att vänta mig, för jag hittade också ett te som jag fick av henne, Kejsarin Malja. Ett te som innehåller stora mängder av flavonoider och L-teanin som ger välbefinnande, minskar stress och förbättrar prestationsförmågan.
Tack mamma, jag skall ligga med påsen i handen och sniffa på innehållet tills jag somnar!

Grrrr!

Skit skit skit.

Har haft den sämsta dagen på väldigt väldigt länge.
När jag hade kommit mig på rätt buss så upptäcker jag att plånboken är borta. Fick hoppa av bussen och gå tillbaka till tågstationen för att försöka få tag på den. Snälla syster och hennes kämppis fick stå och vänta med min tusenkilospackning så länge jag stressade på. Ett tag trodde jag att det skulle gå att fixa, för mannen i biljettkassan sa att tåget som for mot hamnen kommer tillbaka om några minuter. När det väl kom till stationen så pratade jag med några städare som tyvärr inte kunde hjälpa mig, så jag gick tillbaka till biljettförsäljaren. Surprise surprise så hade han måkat sig och trott att jag kom från Hesa (såg det ut så?). Jag hade alltså frågat efter plånboken på fel tåg och nu var det för sent att göra något åt saken, för alla hade redan slutat för dagen. Så tack VR!

På busshållplatsen stod mina tusenkilosväskor och väntade på mig och där var jag också tvungen att strunta i min värdighet för en liten stund; säga några välvalda svordomar och fälla en del tårar över mina försvunna plastkort.
Syster tvingade hem mig med bussen och väl hemma möts jag av ett litet helvetiskt kaos också. Renoveringen i lägenheten är i full gång och vattnet är avstängt.

Så nu är jag en såndär person som saknar vardagliga bekvämligheter som rinnande vatten. Jag har kanske några tiocentare på botten av en skål och skulle jag mot förmodan lyckas skrapa ihop en vettig summa av dem så har jag ändå varken studiekort eller andra rabattkort så att pengarna skulle räcka till något. Och inga vettiga ID-handlingar heller. Och ingen åtkomst till min internetbank.

Jag vet att jag är jävligt patetisk och högst antagligen är det mitt eget fel att den har försvunnit, men om någon nu ändå undrar: Ja! Det är synd om mig!

Jullovet

Jullov är lite för mycket klockan som hänger på väggen och som går tio minuter för sent men som ingen orkar bry sig om. Jullov är lite för mycket tjugofyra timmar som man inte har en aning om vart försvinner. Jullov är lite för mycket snö på skogsstigen som gör att hela rundan tar en timme längre än i normala fall. Jullov är lite för mycket händelser, måltider, aktiviteter och människomöten i det verkliga livet för att man alls skall ha tid att göra något annat, alternativt. Och kommer man på att blogga så förvånas man antagligen av att tiden på dygnet inte alls är den man trodde eller att fingrarna har glömt bort hur de skall löpa över ett tangentbord.